Sitter och läser Fridah Jönssons kolumn i Metero som handar om hur lätt det är idag att rykten och icke önkad information sprids fritt och okontrollerat på internet. Fullt tilllgängligt för vem som helst att läsa, tycka, tänka och värdera. Fridah skriver om en blogg som någon startat och som går ut på att skriva skvaller om olika ungdomar i hennes hemort. Alla som omskrivs i bloggen benämns med både för- och efternamn. Helt blottat och naket – och förmodligen också helt onöskat.

Googlar mig själv för att ta reda på om det florerar något skandalaktigt i mitt namn där ute i cyberspace. Får upp mitt Facebok-konto, min Twitter-profil, kontaktinformation från hitta.se samt en länk till ett youtube-klipp med en kortfilm som jag och två kompisar gjorde i tvåan på gymnasiet. Och så en gammal blogg också – från när jag var 16. Väldigt oskyldig med bilder på min dåvarande katt och hurtiga inlägg i stil med: Hej! Idag har jag pluggat geografi hela dagen och nu skall jag duscha och sedan skall jag på släktmiddag. Hej då!

Ingen nakenchock. Inga fylleskandaler. Såklart. Men ändå, man vet ju aldrig. Är glad att jag inte varit så Carolina Gynning-aktig hittills i mitt liv och inte måste stå till svars för massa konstiga saker som jag med tiden ångrat att jag gjort. För när allt finns sparat på world wide web verkar det minst dagt vara ganska svårt att bli av med sina små tonårssnedsteg. Känns förvirrande stort och ogreppbart.

Det var bättre förr?
Kanske lite.

Det kom en liten önskan om att jag skulle skriva något om hur det är att ha en MacBook. Och visst kan jag göra det. För att ta det hela från början kan jag bara säga att vi i princip alltid haft Mac här hemma. Redan långt innan det blev populärt faktiskt. Alltid roltigt att vara först med något. Min copywrither-mamma jobbar på reklambyrå och eftersom dom alltid jobbat med Mac där blev det så att vi även hade det hemma. Praktiskt och bra. Eller så berodde det kanske på att det var avdragsgillt på något sätt.

Först hade vi en MacGlobe. Den var jättesnygg och nog lite häftog också, men eftersom vi inte skaffade internet förrän jag var sådär runt 12-13 år så användes den inte så mycket. Men visst gjorde jag en del roliga filmer i iMovie inemellanåt. Filmer med häftiga ljudeffekter och utan bild. För webcam hade vi ju inte och hur man kopplade in vår gamla stenåldersfilmkamera till datorn visste jag inte. Förmodligen gick det inte heller.

Sedan gick tiden och plötsligt skulle alla ha Mac, och en jul fick jag en egen liten MacBook. Vi har varit gifta i många år nu och jag har inga som helst planer på att skilja mig. Allt är så fint och lätt att förstå och jag svär nästan aldrig över att den krånglar. För det gör den nästan aldrig. Och så är den ju så snygg. Blir glad över att den kan stå framme som en liten stilren inredningsdetalj som matchar perfekt med alla andra färgkombinationer i mitt rum. Som man ju brukar säga: det är utsidan som räknas. Eller hur det nu var.

Det är väl nu man kanske borde avsluta med någon typ av konkret råd, så efter att ha funderat noga i sisådär en halv sekund vill jag säga: JAVISST! Gå till Siba och fria redan idag, och gift er redan nästa vecka. Slå på stort och bjud in hela släkten med faster och moster och gammelfarmor och hela paketet. Du kommer inte ångra dig dagen efter och sedan kommer ni att älska varandra i nöd och lust tills döden skiljer er åt.

Mitt mobila bredband har krånglat lite och helt plötsligt blev jag utan uppkoppling i två dagar. Märklig känsla. Inser hur stor del hela den här facebook-blogg-mail-google-surf-grejen faktiskt är av det som kallas för livet. Helt plötsligt fick jag så mycket tid över att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Morgonritualerna gick direkt så mycket snabbare när jag inte längre kunde titta efter om någon skrivit något revolutionerande på Facebook medan jag sovit några timmar.
Färdigklädd och redo nästan en halvtimme tidigare än vanligt. Rekord!

Har haft lite svårt för att hantera den där känslan av att inte riktigt "hänga med i svängen" (... som man kan säga om man vill vara lite käck. Och det vill man ju gärna.) Har suttit med lilla Falu-kuriren som enda nyhetskälla i två dagar och inte haft den blekaste aning om ifall någon av mina facebook-vänner checkat in på något festligt ställe, eller om HanaPee slagit på stort och ätit en smarrig äggmacka till frukost. Har inte kunnat ladda ner fler nödvändiga och intressanta podcasts utan har varit tvungen att lyssna på Viveca Lärns uppläsning av Sol och vår om och om och om igen eftersom det var den enda ljudbok jag hade i mitt iTunes-bibliotek. Kan rabbla handlingen utantill nu, både baklänges och framlänges och sidlänges och allt vad det heter. Har tillåtit mig själv att ligga raklång på sängen och fundera över saker som tåls att funderas över och som kanske ger lite mer än vetskapen om någon uppdaterat sin facebook-status med informationen att han eller hon (eller hen!) skall äta en banan och sedan gå till gymmet.

Tänker tankar om att man kanske blir en helare människa av att bo i en stuga på landet utan varken telefon, dator eller elektricitet. Bara naturen som enda granne och sina egna tankar att lyssna till om kvällarna. Tänker ett varv till och kommer fram till att det ändå är ganska skönt med värmedyna och fri tillgång till cyberspace och all nödvändig och icke nödvändig information som finns där. Men någon gång kanske man skulle ta sig en nerkopplad dag.
Eller vecka. Eller månad.

Är det någon som är med?

Är inne i lite av en uggle-period just nu. Försmädligt, för jag har egentligen annat som jag borde göra. Som att svara på olästa mail, städa och köpa nässpray till min lilla förkylda näsa som låter förfärligt när jag försöker andas genom den.

Jag har börjat fila på en packlista. Varför? Jo, för att det i min kalender står att jag skall åka till Gran Canaria i den 5:e april och vara borta i två härliga veckor. Och det är ju som så, att allt som står i min kalender är lag och måste följas
– utan kompromisser. Livet är hårt ibland.

Det skall bli ljuvligt. Den lilla sommar-tjejen i mig skriker av lycka över att få komma iväg till solen och värmen och havet och glada spanjorer som säger hola istället för hej. Tyvärr talar jag väldigt sparsmakad spanska (läs: nästan ingen alls.) Måste om jag klämma ur mig något kan jag på min höjd försöka briljera med att på uselt uttal säga tack, glass och öl.
Så nu är matsedeln för veckan spikad. Hoppas min gud att inte Anna Skipper läser detta. Och det gör hon förstås inte.

Men bäst av allt är mitt resesällskap: nämligen inga mindre än självaste mormor och morfar! Vi bor tillsammans i en liten fin bungalo med pool och det skall bli så fridfullt och trevligt och barndomsaktigt. Mormor och morfar flyger ner dagen före mig och vi åker även hem på olika dagar; dom med mellanladning i Berlin och jag med direktflyg raka vägen till Landvetter. För halva priset dessutom. Morfar grämer sig lite i smyg över detta och jag förstår honom. Men Tyskland verkar ju vara ett jättetrevligt land nuförtiden, och tänk vilken bonus att få chansen att tala både tyska och spanska på en och samma semester. Så får man tänka om man är pensionär.

Jag myser lite över att behöva skriva en lista över vad jag måste köpa innan jag åker. Biniki. Solkräm. Nya flipflops. Kanske nya solgalsögon och någon standklänning. Och bra böcker förstås! Förberedelserna är nästan lika roliga som själva resan.

Dubbel njutning!

Åh. Ljuvligt! Sovmorgon! Min klocka ringer numera alltid annars halv sex på vardagarna, vilket i sig inte behöver vara ett problem. Jag gillar mornar. Tycker det är skönt att komma upp tidigt och få saker gjorda. Ta vara på dagen och läsa min GP i lugn och ro. Det är nästan lite löjeväckande hur beroende jag har blivit av GP. Märkte av det när jag var i Mora sist och varje morgon störde mig på att det bara fanns Mora Tidning och Falukuriren att läsa. Men det gick det med. För övrigt är dom ju ganska lika GP, förutom att priserna i bostadsannonserna skiljer sig något otroligt. Tänk vilket välbärgat liv man hade kunnat leva om man hade valt att bo i Mora. En gård med stor tomt för dryga miljonen och en schysst tvåa med låg avgift för hundra tusen. Det borde man kanske tänkt på innan man valde att bli barn till föräldrar som bosatt sig på västkusten. Eller vem det nu är som väljer vem i allt det där.

Nu gled jag ifrån ämnet lite. Sovmorgon var det ju. Jag njuter. Ligger kvar i sängen med värmedynan på full effekt och lyssnar till tystnaden. Funderar på om jag skall somna om en stund men tror jag hoppar det. Är ändå redan lite för vaken och alert, och sedan vill jag ju ta vara på den här stunden när jag kan ligga i min säng och veta att jag inte har någon tid att passa. Smakar på ordet sovmorgon och tycker det låter så fint. Liksom trivsamt på något sätt.

Veckan som gått har bjudit på vackert vårväder som fått mig att känns mig alldeles sprallig och glad. Många promenader nere vid havet med lillemannen har det blivit. Han sovandes i vagnen, och jag promenerandes vid ratten. Eller vad det nu kallas på en vagn. I onsdags gjorde jag en deal med mig själv om att jag skulle ta årets första dopp till helgen om vädret höll i sig. Nu är det helg men tyvärr är det också ganska kallt och ruggigt ute. Grått och regnigt och fullkomligt jättetrist. Höjer elementen i mitt rum och känner faktiskt inte alls för ett dopp längre. Kanske är det lika bra.

Bada i Mars är väl nog lite tidigt egentligen.

Funderade på om jag skulle lägga månadens mobilräkning på att vansinnesrösta på Torsten Flinck igår, men det blev inte så. Tänkte att mina röster på det stora hela ändå säkert gjorde varken till eller från. Men så bra han var ändå.
Vilken röst, vilken blick, vilken man!

Och vilket vårväder vi har. Får gåshud och rysningar av lycka över att jag äntligen får chansen att klä mina små fötter i vita Converse. Tänker på sommaren och föreställer mig hur jag simmar i ett glittrigt hav och äter perfekt grillad lax på en klippa i solnedgången. Längtan! I förrgår hade jag så mycket sommarabstinens att jag bara var tvungen att sniffa lite på solkrämstuben för att bara för en litens stund få känna den där sol-och-bad-och-lata-dagar-känslan som är så härlg. Funderar ibland om det kanske ändå är så att man blir lyckligare av att bo i ett land med sommar året om. Fast å andra sidan sågs det ju att danskarna är det allra lyckligaste folket och dom har väl knappast mer sommar än vad vi har.
Bara lite mer öl. Kanske finns det en koppling.

Och imorgon är det måndag igen och livet rullar vidare. Känner mig förväntansfull över att det som kallas vardag och glädjer mig en smula åt att saker och ting tycks falla ganska väl ut just nu. Och i morse vaknade jag alldeles utvilad av sol i ögonen och gulligt fågelkvitter. Bara det.

Vårlycka!

Har fått en släng av en sanslös jävlaranamma-motivation de senaste dagarna. Känner en stark längtan till att inte bara äta vettiga mängder mat utan även till att återfå en frisk och sund kropp. Dricker näringsdrycker och får blandade känslor – men struntar i det. I alla fall nu. Efter frukosten idag kom jag på att jag faktiskt har makten att välja hur jag vill må och vilka känslor jag vill skall få ta plats. Intalar mig själv att extra näringstillskott är bra för mig och att jag behöver det.
För så är det bara och om den saken finns det inte mycket mer att säga. Punkt.

Försöker se kroppen lite som en maskin som jag skall hålla igång; underhålla, vårda och få till att fungera. Lite som att tanka en bil med någon extra Shell V-PowerKing-smörja eller vad det nu kallas. Känner mig lite naiv som tar så lätt på allt just nu, men jag märker att jag mår bra av det och då kan det väl inte vara helt fel i alla fall.

Och idag är det sol och till lunch blir det lax. Inga konstigheter.
Mer komplicerat än så behöver saker och ting kanske inte vara.

Är det vädret? Våren? Solen? Ljuset? Fåglarna? Eller hur kommer det sig att det mesta helt plötsligt känns ganska lekande lätt? Tar vara på detta till tusen. Njuter och smakar på känslan av att må bra.

Igår var en sådan dag man hade kunnat bada om man ville. Och det ville man ju såklart, men det visade sig fortfarande ligga is på havet och det kändes som ett lite alltför stort projekt att börja borra sig en isvak. Men det dög faktiskt ganska bra att istället sitta kvar på Blomstermålas altan och bara att titta ut över hela den slående härligheten i form av Herren Guds Vackra Natur. Och detta med solen i ögonen och vinterjackan kvar hemma i garderoben, som ett stort jäkla hån mot kyla, snö och plogbilar.

Enkelt. Kravlöst.
Och gratis.

Tycker så mycket om Viveca Lärn. Jag har läst alla hennes böcker flera gånger om och lyssnt på alla hennes inläsningar av dem – också flera gånger om – utan att få det minsta nog. Förundras över hennes förmåga till att formulera sig och få med detaljer som tycks vara självklara när man läser dem men som jag själv aldrig skulle lägga märke till om jag skrev en egen bok. Lyssnade på en intervju med Viveca på radion igår och tänker att hon verkar leva ett ganska trivsamt liv. Förundrades över hennes förnöjsamhet och förmåga att tycka att saker och ting duger som de är även om de bara är just precis som de är. Det är inspirerande att se någon som verkar vara ganska helt okej nöjd med livet utan att nödvändigtvis hela tiden sträva efter mer. Lite laid back sådär, som man kan säga om man vill slänga sig med lite utländska uttryck. Borde lära mig det. Inte utländska uttryck, utan att vara lite nöjd med det jag gör. Och har. Och är.

Svårt!