Det kom en liten önskan om att jag skulle skriva något om hur det är att ha en MacBook. Och visst kan jag göra det. För att ta det hela från början kan jag bara säga att vi i princip alltid haft Mac här hemma. Redan långt innan det blev populärt faktiskt. Alltid roltigt att vara först med något. Min copywrither-mamma jobbar på reklambyrå och eftersom dom alltid jobbat med Mac där blev det så att vi även hade det hemma. Praktiskt och bra. Eller så berodde det kanske på att det var avdragsgillt på något sätt.

Först hade vi en MacGlobe. Den var jättesnygg och nog lite häftog också, men eftersom vi inte skaffade internet förrän jag var sådär runt 12-13 år så användes den inte så mycket. Men visst gjorde jag en del roliga filmer i iMovie inemellanåt. Filmer med häftiga ljudeffekter och utan bild. För webcam hade vi ju inte och hur man kopplade in vår gamla stenåldersfilmkamera till datorn visste jag inte. Förmodligen gick det inte heller.

Sedan gick tiden och plötsligt skulle alla ha Mac, och en jul fick jag en egen liten MacBook. Vi har varit gifta i många år nu och jag har inga som helst planer på att skilja mig. Allt är så fint och lätt att förstå och jag svär nästan aldrig över att den krånglar. För det gör den nästan aldrig. Och så är den ju så snygg. Blir glad över att den kan stå framme som en liten stilren inredningsdetalj som matchar perfekt med alla andra färgkombinationer i mitt rum. Som man ju brukar säga: det är utsidan som räknas. Eller hur det nu var.

Det är väl nu man kanske borde avsluta med någon typ av konkret råd, så efter att ha funderat noga i sisådär en halv sekund vill jag säga: JAVISST! Gå till Siba och fria redan idag, och gift er redan nästa vecka. Slå på stort och bjud in hela släkten med faster och moster och gammelfarmor och hela paketet. Du kommer inte ångra dig dagen efter och sedan kommer ni att älska varandra i nöd och lust tills döden skiljer er åt.