Hemma! Gladare, piggare, brunare, starkare, klokare och lite mera kärlekspåfylld. Har kommit till många nya nyttiga insikter under de här två små veckorna. Som att allt blir lite lättare när det är över 20 grader och sol till exempel. Och att man klarar sig alldeles förträffligt utmärkt utan uppkoppling. Började spåna på en plan om att undvika datorer ett tag även på hemmaplan eftersom det faktiskt är väldigt avkopplande. Vå får se hur det blir med den saken. Men visst är det en lockande tanke. Kanske behöver man inte veta allt om allt och alla hela tiden. Se och synas, höra och höras, läsa och läsas. Vara med överallt jämt och ständigt och får reda på saker nästan redan innan de ens hänt. Istället skulle man ju kunna vara lite mer här-och-nu-ig på det där sköna sättet som jag kan tänka mig att exempelvis Ernst Kirchsteiger nog är ganska bra på. Verkar det som på TV i alla fall. Och allt som visas på TV är ju sant.

Så skönt det kan vara att byta att-göra-lisor mot en palm och ett turkost hav, och så motsägelsefullt nästan-lika-skönt det kan vara att lämna palmen och åka hem och börja bocka av igen. Trygghet, vardag, rutiner. Det mesta är bra i små mängder och nästan inget är bra i för stora. Och så skönt det kan vara att ha huset för sig själv en kväll och städa, pyssla, tvätta, fixa, handla och veta att resten av lilla familjen trillar in i natt och ställer till med oreda igen. Som vanligt. Bra-vanligt!

Idag har jag varit effektiv. Lyckades bocka av hela min långa att-göra-lista redan under förmiddagen och kunde sedan ägna resten av dagen åt att taktikpacka det sista inför imorgon. Gick ut en sväng till förrådet för att hämta någon form av praktisk strandväska men gav upp när jag insåg att jag praktiskt taget skulle bli tvungen att tömma hela rummet på kartonger för att komma åt det som fanns längst in. Hittade istället en rolig låda med gamla kort och annat som var tillräckligt roligt för att jag skulle fastna där ett tag. Men sedan var det full fart igen. Strök kläder och gjorde matlådor, tvättade, städade och bäddade rent med lakan som hängt ute och doftade sol. När jag var klar upptäckte jag att fönstrena i mitt rum såg alldeles flammiga och inte alls så fönster-fina ut som ju fönster skall göra, så jag vips hade jag gått loss med funsterputs och fönsterskrapa och fiberduk och hela paketet. Kände mig riktigt husmoderlig och tillfreds där jag stog med solen i ögonen och P4 sådär lite lagom lågt i bakgrunden. Hann nästan glömma bort att det stod en halvpackad väska i hallen och väntade.

Men nu är allt klart. Nästan i alla fall. Vägde min väska precis och tog ett glädjeskutt över att jag lyckats hamna hela 4 hg under den hösta tillåtna maxvikten. Sedan kom jag på att jag ännu inte hunnit packa ner min färska och fina lax på drygt 2 kg. Funderade på om den kanske kunde gå ner i handbagaget på något sätt men ändrade mig vid tanken på att behöva förklara vid säkerhetskontrollen varför i helsike jag tänkt ta med mig en hel rå fisk på planet. "Jo, men ni förstår, jag har aldrig varit så värst förtjust i den där flygplansmaten ni vet..."

Gick och väntae hela dagen igår på att någon skulle lura mig (det brukar nämligen alltid bli så) men nej, inte i år. Glömde också helt bort att smida ihop något snitsigt skämt på egen hand, och det är först nu idag som jag lyckats komma på en uppsjö av roliga lusitigheter som man hade kunnat dra till med. Som att det skall bli regn-och-blåst och skitväder-period på Gran Canaria de två kommande veckorna till exemple. Hade varit kul att säta lite skräck i min soldyrkande familj. Men det känns som sagt lite sent nu.

Annars är det fullt planering- och paknings-hålligång här hemma. Har rotat fram alla fina sommarkläder och tvättat, sturkit, valt, sållat och packat ner det som skall med till värmen. Hade en vision om att packa superlätt – men den sprack. Förstås. Jag är helt hopplös när det gäller packning. Försöker överlägga med mig själv och fundera över om det verkligen är nödvändigt att ha med sig nio vita linnen som alla ser nästan exakt likadana ut? Förmodligen inte. Någonstans är min självbild ganska sne, för innerst inne ser jag mig ändå som den där spontana backpacker-tjejen som stoppar ner det absolut nödvändigaste i någon liten ryggsäck och åker iväg på en superbilig sista-minuten lite sådär spontant och härligt.

Men den här gången tar jag i alla fall inte med mig mitt duntäcke.