Så lång tid tillbringade jag och min rygg på Mölndals akutmottagning igår. Ryggen illvilligt värkande och jag ljudligt hulkande. Inte så charmigt. Det var bara en enda ortopedläkare som jobbade. Vet inte om det hör till vanligheten eller om det var en engångsgrej. Är det rimligt för patienterna? Är det rimligt för ortopeden?

Denna väntan. Jag blir galen av sånt. Och av att inte veta när och hur och var och om. Och så smärtan på det. Och sedan när det äntligen var min tur, det lama bemötandet av en läkare som gjorde en tydligt intryck av att inte bry sig. Kanske var hon inte riktigt i form, kanske var hon alltid sådan. Jag vet inte. Och visst måste väl även en ortoped få ha en dålig dag på jobbet ibland. Men ändå. Som inom alla andra yrken finns det även vissa inom vården som nog egentligen inte borde vara där. Jag träffar på dom ibland och då är det tråkigt, men oftast är det åt andra hållet. Sjukhus-sverige är fullt av eldsjälar som vill hjälpa och vårda och trösta och göra gott. Sådana finns det många av på MHE-kliniken i Mora till exempel, och på BUP på Östra Sjukhuset. Eloger och heja-ramsor till er alla.

Tillbaka till ryggen. Röntgen visade inga skador på kotorna så precis som jag trodde var det hela "bara" en sträckning i muskeln. Går över av sig själv så småningom. Rörelse underlättar läkningen och smärtan lindras av fenomenala piller. Just nu känns det som de är det mest värdefulla jag har här hemma. Små, vita, fina ligger de där i badrumsskåpet. Känns tryggt. 

Annars tänkte jag ta det sista julklappsrycket idag. Och sedan ska jag slå in och pyssla kort, för det har jag inte hunnit med än. Det är så roligt. Någon gång när jag har skaffat mig ett boende med fler rum än ett, då ska jag ha ett separat pysselrum. Bara ett stort och stabilt bord och fullt med hyllor med papper och pennor och limstift och saxar och pärlor och allt annat som behövs. Mmm. Härligt! Pyssel, pyssel. Bara ordet är fint! 

Evelina skrev:

 

Hej Evelina! Och tack för din fina kommentar! Roligt att du gillar mina ugglor. Det går absolut bra att beställa en (eller två eller tre eller fyra) att ha i ram, eller som ett tryck på en tröja till exempel. Eller om du har någon annan rolig idé. Skicka ett mail till [email protected] och skriv hur du vill att den ska se ut. Jag har många som redan är färdiga men om du vill ha någon spreciell färg eller bakgrund eller pratbubbla eller vadsomhelst så går det förstås bra. Vi hörs!

Jag fick en fråga för ett tag sedan om vad som har hänt med mina små Elli&friends-figurer, och det ärliga och lite trista svaret är väl att det egentligen inte har hänt så mycket alls. Innan jag åkte till Grekland skickade jag iväg några figurer som jag hade fått en beställning på, men sedan dess har det inte blivit så mycket mer. Virkade en liten grön en och gav bort i julklapp till vår hushållerskas dotter precis nu innan jag åkte hem igen, men det var allt. Tiden, ambotionen, utrymmet har inte funnits där och under de här veckorna som jag har varit hemma har ingen av dessa kommit tillbaka.

Men frågan gjor mig glad!! Och svaret på om man fortfarande kan beställa en figur eller två är utan tvekan: SJÄLVKLART. Med glädje. Det är skönt att det finns någon som tänker på de små när jag själv glömmer bort att göra det.

Jag nås på f[email protected] och man väljer färg, namn och storlek helt själv. Om man vill. Annars kan jag välja också men då blir det en lagom en i ljusrosa Muskat-garn, för det tycker jag är finast.

Är inne i lite av en uggle-period just nu. Försmädligt, för jag har egentligen annat som jag borde göra. Som att svara på olästa mail, städa och köpa nässpray till min lilla förkylda näsa som låter förfärligt när jag försöker andas genom den.

Jag har börjat fila på en packlista. Varför? Jo, för att det i min kalender står att jag skall åka till Gran Canaria i den 5:e april och vara borta i två härliga veckor. Och det är ju som så, att allt som står i min kalender är lag och måste följas
– utan kompromisser. Livet är hårt ibland.

Det skall bli ljuvligt. Den lilla sommar-tjejen i mig skriker av lycka över att få komma iväg till solen och värmen och havet och glada spanjorer som säger hola istället för hej. Tyvärr talar jag väldigt sparsmakad spanska (läs: nästan ingen alls.) Måste om jag klämma ur mig något kan jag på min höjd försöka briljera med att på uselt uttal säga tack, glass och öl.
Så nu är matsedeln för veckan spikad. Hoppas min gud att inte Anna Skipper läser detta. Och det gör hon förstås inte.

Men bäst av allt är mitt resesällskap: nämligen inga mindre än självaste mormor och morfar! Vi bor tillsammans i en liten fin bungalo med pool och det skall bli så fridfullt och trevligt och barndomsaktigt. Mormor och morfar flyger ner dagen före mig och vi åker även hem på olika dagar; dom med mellanladning i Berlin och jag med direktflyg raka vägen till Landvetter. För halva priset dessutom. Morfar grämer sig lite i smyg över detta och jag förstår honom. Men Tyskland verkar ju vara ett jättetrevligt land nuförtiden, och tänk vilken bonus att få chansen att tala både tyska och spanska på en och samma semester. Så får man tänka om man är pensionär.

Jag myser lite över att behöva skriva en lista över vad jag måste köpa innan jag åker. Biniki. Solkräm. Nya flipflops. Kanske nya solgalsögon och någon standklänning. Och bra böcker förstås! Förberedelserna är nästan lika roliga som själva resan.

Dubbel njutning!

Det kommer in ganska många figur-beställningar just nu, och det är fasligt kul. Idag har jag virkat non-stop i nästan fem långa tågtimmar och nu är garnet slut. Under sträckan mellan Borlänge och Hallsberg kom en liten tjej fram och påpekade bestämt att gubbarna ju faktiskt saknade munnar. Och mun måste ju ha för annars kan man ju inte vara glad.

Det är väl i och för sig kanske inte helt sant, men det var en gullig liten iakttagelse. Härliga barn!

Det virkas här igen. Tågåkning inbjuder liksom till det. Här har vi lille Birgit som blev klar igår kväll och nu ligger redo i väskan för att lämna boet för nya äventyr. Det var ett teg sedan jag virkade i ljusrosa. Blev nästan lite nyförälskad.
Måste köpa mer garn!

När jag jobbade i fredags var det fest. Så fort jag klev in genom dörren fick jag veta av lilla J att gose-sälen hade födelsedag. Då fanns det inte så mycket mer att göra än att ställa till med kalas. Pysslet åkte fram, paket slogs in, en tårta "bakades" och alla gosedjuren fick varsinn rosa partyhatt. Det kalasades hela dagen och det verkade som att födelsedagsbarnet hade en ganska lyckad 2-årsdag. Mysigt!

Hoppsan, här blev det chokrosa pastell och fågelsång dagen till ära. Tänkte att det passade lite bra nu när det snart är vår. Just det – vår. På vissa plan är jag en obotlig optemist. För så fort nyåret är avklarat och julsakerna är utslängda kör jag alltid igång med ett hoppfullt och totlat kompromisslöst vår-tänk. Vill genast stoppa undan alla tjocka kläder och dra fram grillen på altanen och bara sitta och vända mitt vinterbleka ansikte mot solen som givetvis då också skall vara framme.

Men det blir sällan så. Och så kommer det helt plötsligt några decimeter snö från ingenstans och vips, så känns allt det där våriga och fina helt plötsligt ganska långt borta. Då kan det behövas lite färggrann pastell och fejkad fågelsång.
Så man inte tappar hoppet ungefär.

Blev nästan lite löjligt nöjd med mig själv när jag lyckades fixa en liten länkningsgrej till Elli&friends Facebook-sida här i vänsterspalten. Vilket flyt. Om man vill får man gärna klicka sig in där. Och när man väl är inne får man gärna gilla lite också om man vill. Då blir vi glada.