Jag vill börja med att säga TACK till alla er som trots att jag inte har skrivit så mycket här det sista ändå surfar in varje dag med förhoppning om att hitta något nytt. Det gör mig så glad! Jag skulle stoppa in er alla i min garderob (som jag inte äger) och tvinga er komma ut och sjunga upplyftande lovsånger de dagar då jag inte känner mig så värst härlig. Det skulle allt vara något det. Tack!

Men nog om det nu. Det kom lite respons på det där Värt eller Ovärt-påståendet, och som jag nästan hade hoppats tyckte majoriteten (två mot en, men ändå, det är ju i alla fall 67 procent...) att det var viktigare att få ha ett roligt jobb än att få obegränsat med pengar. Anledningen till att jag valde just det påståendet beror på att jag själv går och funderar mycket nu på jobb och framtid och karriär och pengar och allt det där. Vad skall man bli? Jag är så kluven. Det finns så mycket jag skulle kunna tänka mig att jobba med och jag har faktiskt ingen aning om vad av allt detta "mycket" som jag skall välja.

 

Och just det ja – välja. För just det faktum att jag faktiskt kan ta precis vilken utbildningarna jag vill gör det hela extra svårt. Det finns så många möjligheter och jag blir bara alldeles matt när jag varje kväll sitter med datorn i knät och paniksurfar runt på studera.nu och läser om läkarlinjer och konstfack och mäklarprogram och inredningsarkitektur och allt annat som verkar vara så spännande och kul. 

Och så kommer den stora frågan: skall jag välja ett yrke där jag får utlopp för min konstnärliga kreativitet, eller skall jag nöja mig med att ha det som hobby vid sidan av och istället välja något annat sakligt och strikt med siffror och kalkyler och allt såntdär? Jag har ingen aning där heller. 

Det är en spännande ålder man är i nu tänker jag. Bitvis ganska förvirrande och oviss, men samtidigt väldigt löftesrik och avgörande för hur livet kommer att se ut om några år. Eller så är det inte alls så. Man kanske byter bana helt och slutar som lastbilschaffis trots att man trodde man skulle bli civilingeniör. Så kan det ju faktiskt vara, och visst är det väl ganska skönt ändå.