Tycker så mycket om Viveca Lärn. Jag har läst alla hennes böcker flera gånger om och lyssnt på alla hennes inläsningar av dem – också flera gånger om – utan att få det minsta nog. Förundras över hennes förmåga till att formulera sig och få med detaljer som tycks vara självklara när man läser dem men som jag själv aldrig skulle lägga märke till om jag skrev en egen bok. Lyssnade på en intervju med Viveca på radion igår och tänker att hon verkar leva ett ganska trivsamt liv. Förundrades över hennes förnöjsamhet och förmåga att tycka att saker och ting duger som de är även om de bara är just precis som de är. Det är inspirerande att se någon som verkar vara ganska helt okej nöjd med livet utan att nödvändigtvis hela tiden sträva efter mer. Lite laid back sådär, som man kan säga om man vill slänga sig med lite utländska uttryck. Borde lära mig det. Inte utländska uttryck, utan att vara lite nöjd med det jag gör. Och har. Och är.

Svårt!