Vissa dagar blir det stressigt på morgonen. Idag var en sådan dag. Jag går ju alltid upp extremt tidigt så egentligen borde jag inte behöva stressa, men jag har tyvärr en liten tendens att precis innan jag ska gå komma på något mycket viktigt som jag bara MÅSTE göra. Det kan vara ganska onödiga/icke-brådskande saker som att typ putsa bort en fläck på spegeln eller pilla bort några vissna blad från en krukväxt.
I morse när jag hade uträttat dessa diverse nödvändiga bestyr var det helt plötsligt bara fyra minuter kvar tills att min buss skulle gå. I hallen stod en soppåse som jag hade tänkt slänga på vägen, men eftersom tiden var så knapp insåg jag att jag inte skulle hinna gå den lilla omvägen som det skulle innebära. Så jag tänkte att jaja, jag tar väl med mig soporna till busshållplatsen och slänger den i papperskorgen där. Det blir smidigt och bra. Men när jag kom ut på cykelbanan såg jag tyvärr att bussen redan var så ingång, vilket gjorde att jag var tvungen att TOKRUSA till hållplatsen för att inte missa den.
Jag hann PRECIS innan dörrarna stängdes. Vilken lättnad! Bussen var full och folk tittade på mig när jag flåsande letade efter en ledig plats. När jag satt mig ner bredvid en ganska proper dam i svart päls insåg jag att...
... jag fortfarande hade soppåsen i handen. Det var en såndär tunn, vit också, där man ser innehållet tydligt genom platsen. Jag och damen bredvid förenades i en blick på ett ruttet bananskal som slingrat sig runt resterna av ett kycklingben.
Vad säger man i en sådan situation? "Jo, du förstår... det var så att jag..." Jag valde att hålla tyst och försöka bete mig så normalt som möjligt. Lite som att "här sitter jag på bussen som vem som helst och det jag har i handen är inte alls en soppåse utan en portabel kompost som jag ska använda i ett experiment i min mycket komplicerade forskning inom mikrobiologi."
Med lite tur var damen turist och endast på tillfälligt besök i Göteborg och kommer därmed INTE åka buss 761 mot Heden med mig varje morgon framöver.
Med lite otur var hon kanske bara en helt vanlig pendlare med vare sig körkort eller bil och som gladeligen börjar sin dag med en busstripp sträckan Mölndal-Linné...
