Jag är en ung kvinna på 22 år, mitt uppe i ungdomens ljuva blom. Men någonstans där inne gömmer sig någon annan. Någon som gillar Allsång på Skansen och tycker att hiphop är ett märkligt påfund. Typ en liten pensionär.
Bevis som stöder detta:
- Jag älskar att gå upp tidigt.
- Jag älskar att lägga mig tidigt.
- Jag löser korsord.
- Jag tittar inte på Paradise Hotel och vet ingenting om vem som har legat med vem i Big Brother eller vem som åkte ut i senaste avsnittet av Idol.
- Jag är mycket hemmakär.
- Jag löser Melodikrysset.
- Jag ägnar mig åt handarbete, gärna virkning.
- Jag trivs många gånger bättre i äldre människors sällskap.
- Jag lyssnar gärna och mycket på Evert Taube.
- Jag skrattar åt serien Medelålders plus i GP.
- Jag tycker sånadär doftspray-saker man har inne på toaletten är toppen.
- Jag manglar mina lakan. (Obs! Lögn! Men jag skulle gärna vilja göra om jag hade lite med tid).
Klimaxet nåddes ändå haromdagen när jag blev NIAD av en ung herre i femtonårsåldern. Antingen hade han någon form av synfel och såg dubbelt, eller så tycket han helt enkelt att jag såg så himla gammal ut.
En annan gång när jag pikade som smygpensionär var när jag i våras fick frågan av en av mina dåvarande elever om jag möjligvis hade hört talas om appen Instagram?
Alex & Sigge pratade en gång i sin podd om att människan har två åldrar: en biologisk och en mental. När dessa två åldrar är synkade med varandra befinner man sig på livets topp. Vissa kanske är där just nu. Andra har det goda kvar. Som jag! Fiffigt.
Kram och hej.