Vaknade strax efter ett idag. Det är en dag om året då det finns en liten, liten chans att det händer, och det är på nyårsdagen. Frukost i soffan halv tre. Alla rutiner är ruckade men det är lite härligt på något vis.

Jag hade så kul igår. På det där helhjärtade och äkta sättet som jag inte haft de senaste nyårsaftnarna. Kände mig varken lamt håglös eller stirrigt uppskruvad — bara behagligt närvarande och tillfreds med att skåla in ett nytt, löftesrikt år tillsammans med mina bästa vänner. Mätt och belåten. Energifylld. Inte den minsta tanke på att det kanske vore skönt att gå hem och sova så fort tolvslaget passerat och raketerna börjat avta. Istället dansade vi vidare till Gagnam style och jag körde botten upp med min LOKA Päron.

Idag känner jag mig härligt lugn. Det känns bra att ha skålat in 2013 och det känns om inte ännu bättre att ha skålat ut 2012 med en sådan stor förnöjsamhet. Jag brukar inte vara mycket för att recensera det som varit, men 2012 har onekligen varit ett bra år. Kanske det bästa på länge. Så bra att det skulle vara en skam att inte reflektera över det på djupet.

Det har på många sätt varit ett jobbigt år också, fyllt av osäkerhet och mycket tvivel. Nya banor, nya vanor, brutna mönster och överlag ett helt nytt tänk. Det har ju inte alls varit så kul alla gånger, men det har varit värt varenda osäkert lite mellanmål och timslång tågresa norröver. Jag kunde ju ta makten över mitt liv. Och jag kan ännu mer om jag bara vill. Begränsningarna sitter bara hos mig själv och det vet jag nu.

Nu har det nästan blivit mörkt ute och jag har fortfarande inte hunnit mer än att avsluta min frukost. Hoppet om att detta skall bli en effektiv dag är sedan länge ute. Men det känns inte som att det gör så mycket. Inget alls faktiskt.

God fortsättning!