Idag gjorde jag något som jag inte brukar göra: jag försov mig. Klockan 09.08 vaknade jag med ett ryck och fick lite smått panik när jag insåg att jag somnat med telefonen i handen, efter att vid ett känsligt tillfälle uppenbarligen stängt av alarmet och somnat om. Jag försover mig sällan – för att inte säga aldrig – och ännu en gång kan jag bara konstatera att känslan som kommer på köpet de få gånger det händer inte är någon vidare skön.

Igår var en lång dag, och antagligen var det därför morgonen blev som den blev. Jag och Persa lekte och hade oss i trädgården, gungade och åkte ruschkana på lekplatsen, och på kvällen var vi ute och åt i Glyfada. Det var hela den stora grekiska släkten, och så jag och två andra svenskar som var på besök här några dagar. Även de släktingar, eftersom en fjärdedel av Persas släkt är från Sverige. 

När man går ut och äter i Grekland gör man det sent. När klockan var halv elva kom huvudrätten in. Temperaturen var varm och behaglig trots att klockan nästan var natt, och vi satt ute på restaurangens terass och såg andra glada greker promenera förbi på trottoaren. Ett par kom gående med sin runt sex månader gamla (och vakna!) dotter hängandes på axeln, antagligen på väg ut för att hitta något lämpligt ställa att äta middag på. Då var klockan kvart i elva. 

Men jättegod mat fick vi. Vit grillad fisk, sallad, zucchini, sjöaborre, bläckfisk, fetaost, stora räkor och någon form av tartar med bland annat gurka tror jag det var. Ljudnivån var hög runt bordet och stämningen likaså. Jag har blivit så förtjust i den grekiska öppna atmosfären att jag på ett helt annat sätt kunde se på de två svenska männen och riktigt konstatera att de var precis så svenska som nog bara svenskar kan vara. Lågmälda, artiga, trevliga och aningen stela i sitt kroppsspråk. Bland de andra runt bordet haglade höggljudda ordväxlingar och yviga gester syntes lite här och var. Det var ärligt att se. 

 

Och alla kindpussar sen när det är dags att säga hej då. Vilken sida är det nu man börjar med? Jag kör lite på volley varje gång. Oftast blir det fel och ganska pinsamt. Men härligt ändå på något sätt.