Tekniken är inte riktigt med mig idag. Först så råkade jag radera en lång, lång text i Anteckningar på telefonen och sedan krånglade det när jag skulle lägga över bilder från kameran till datorn. Sitter därför just nu och är aningen frustrerad över att jag

 

1) är uppenbart klantig som raderar något som absolut inte skulle raderas

2) inte har en aning om hur eller om det går att återskapa raderade filer

3) heller inte har någon teknisk mamma/pappa/syster/bror som kan hjälpa mig

Sådär. Nu har jag fått släppa ut min frustration lite. Känns aningen bättre. Förövrigt är ju allt annars jättebra så någon verklig anledning att gnälla har jag ju inte. På eftermiddagen var jag och Persa på playgrounden och busade med alla härliga grekiska ungar, föräldrar och nannys. Så fort vi kommer innanför grindarna pekar Persa alltid på mig med sitt lilla pekfinger och skriker "IIIIICCCCAAAA", som för att liksom presentera mig för de andra. Då känner jag mig stoltast i världen och vet inte riktigt vad jag skall ta vägen. Vill bara ta upp telefonen och ta ett foto eller något för att liksom bevara ögonblicket som är så vackert och fyllt av ömhet.