När aupair-hjärtat brister
2012-10-10 @ 14:42:00
Foto
Permalink
Jag får så mycket kärlek här på dagarna. Pussar. Kramar. Små mjuka armar runt halsen. Leenden. Tyngden av trygghet i knät. Bekräftelse och ömhet som knappt vet några gränser.
Jag älskar när hon kryper upp intill mig i soffan. Jag älskar när hon sträcker upp sina armar och vill att jag skall lyfta upp henne. Jag älskar till och med när hon blir lite rädd och blyg och kramar mig hårt och länge för att söka trygghet och tröst. Det är nästan så att jag vill skrämmas lite ibland och skrika "bu!" eller så, bara för att få uppleva hennes fysiska närhet. Får man tänka så? Kanske inte.
Det gör mig stolt och glad och alldeles överlycklig att hon har kunnat knyta an till mig på det här sättet. Jag känner mig utvald. Det är som att hon ger mig världens finaste present. När jag tassar in till henne om mornarna och ser henne sitta i sin säng med hela famnen full med gosedjur och le stort mot mig med alla sina glesa tänder, då blir jag varm. Och glad. Känner mig speciell och utvald och just då är jag bara precis just där, närvarande och mottaglig, i hennes lilla flickrum som är fyllt med färgglada leksaker från golv till tak. Carpe diem ända ut i fingertopparna, varje morgon.
Det är ett fint ögonblick som ger världens bästa start på dagen. Just då är alla skrik och bråkstunder glömda och livet känns bara liksom härligt på något vis.
Jag älskar när hon kryper upp intill mig i soffan. Jag älskar när hon sträcker upp sina armar och vill att jag skall lyfta upp henne. Jag älskar till och med när hon blir lite rädd och blyg och kramar mig hårt och länge för att söka trygghet och tröst. Det är nästan så att jag vill skrämmas lite ibland och skrika "bu!" eller så, bara för att få uppleva hennes fysiska närhet. Får man tänka så? Kanske inte.
Det gör mig stolt och glad och alldeles överlycklig att hon har kunnat knyta an till mig på det här sättet. Jag känner mig utvald. Det är som att hon ger mig världens finaste present. När jag tassar in till henne om mornarna och ser henne sitta i sin säng med hela famnen full med gosedjur och le stort mot mig med alla sina glesa tänder, då blir jag varm. Och glad. Känner mig speciell och utvald och just då är jag bara precis just där, närvarande och mottaglig, i hennes lilla flickrum som är fyllt med färgglada leksaker från golv till tak. Carpe diem ända ut i fingertopparna, varje morgon.
Det är ett fint ögonblick som ger världens bästa start på dagen. Just då är alla skrik och bråkstunder glömda och livet känns bara liksom härligt på något vis.
Kommentarer
Trackback