Lite prat om vädret
2012-10-21 @ 20:50:00
Grekland
Permalink
Jag trodde aldrig att det skulle hända men nu har det faktiskt hänt: jag har börjat längta efter kyla. Inte såndär snö-is-och-hagel-kyla, men gärna några moln här och där eller kanske någon svalkande nordlig vind som sveper förbi lite sådär ibland.
Jag har upptäckt att det ultimata vädret stavas V-A-R-I-A-T-I-O-N. För att 30 grader varmt skall vara underbart krävs det att det under vissa perioder också är lite svalare. Och det kommer ju bli svalare här, så det är inget problem i sig. Jag blev bara så tagen när jag helt plötsligt kom på mig själv med att över huvud taget tänka i de här banorna. Jag älskar ju sommar. Och jag älskar ju värme. Och under vintrarna kan jag knappt tänka på annat än hur mycket jag skall bada och sola och grilla på min sommarö när tiden äntligen är inne. Men nu, när jag har allt detta (minus min fina sommarö), vad händer då?
I två veckors tid har jag planerat att ta några "köpa-allt-jag-behöver-och-vill ha"-timmar i Glyfada, men hittills inte lyckats få till det. Jag gjorde ett tappert försök senast idag som resulterade i att jag helt överhettad trängde mig fram bland hundratals greker på den största shoppinggstan, köpte fel ögonbrynspenna i fel färg för att sedan hoppa på första bästa (superbilliga) spårvagn och fly ner till havet och brisen.
Det känns absurt att jag, som annars vid den här årstiden vanligtvis brukar gå hemma i Sverige och svära lite i smyg över gråa skyar och iskalla vindar, nu ligger och solar vid ett blågrönt hav och mellan svettningarna önskar att temperaturen skulle sjunka med sådär 10 grader. Varannandagsväder skulle vara perfekt. Molnigt och svalt ena dagen, och soligt och hett andra. Så att man kan bada och sola men också göra vettiga saker som att gå på stan eller ta en promenad med Persa i vagnen utan att komma tillbaka och se ut som en dränkt katt.
Men snart kommer vintern även hit, och jag vet att jag i samma stund som bikinin stoppas undan lik förbannat kommer att längta tillbaka till den här värmen igen. Jag kommer önska att jag fick gå på stan och svettas och jag kommer önska att jag utan att kolla väderleksrapporten kunde bestämma mig för att ta en heldag på stranden nästa fredag. Jag vet att det kommer att bli så. Det kallas att analysera sig själv och kanske är det bra, kanske är det onödigt.
Det blev ingen tydlig slutkläm på det här inlägget. Nu är jag så trött att jag tänkte ge mig själv världens bästa present, som i det här fallet är en nybäddad säng och två sköna öronproppar. Det är nästan så att jag blir lite avundjusk på mig själv när jag tänker på det.
God natt och hej på er.
Jag har upptäckt att det ultimata vädret stavas V-A-R-I-A-T-I-O-N. För att 30 grader varmt skall vara underbart krävs det att det under vissa perioder också är lite svalare. Och det kommer ju bli svalare här, så det är inget problem i sig. Jag blev bara så tagen när jag helt plötsligt kom på mig själv med att över huvud taget tänka i de här banorna. Jag älskar ju sommar. Och jag älskar ju värme. Och under vintrarna kan jag knappt tänka på annat än hur mycket jag skall bada och sola och grilla på min sommarö när tiden äntligen är inne. Men nu, när jag har allt detta (minus min fina sommarö), vad händer då?
I två veckors tid har jag planerat att ta några "köpa-allt-jag-behöver-och-vill ha"-timmar i Glyfada, men hittills inte lyckats få till det. Jag gjorde ett tappert försök senast idag som resulterade i att jag helt överhettad trängde mig fram bland hundratals greker på den största shoppinggstan, köpte fel ögonbrynspenna i fel färg för att sedan hoppa på första bästa (superbilliga) spårvagn och fly ner till havet och brisen.
Det känns absurt att jag, som annars vid den här årstiden vanligtvis brukar gå hemma i Sverige och svära lite i smyg över gråa skyar och iskalla vindar, nu ligger och solar vid ett blågrönt hav och mellan svettningarna önskar att temperaturen skulle sjunka med sådär 10 grader. Varannandagsväder skulle vara perfekt. Molnigt och svalt ena dagen, och soligt och hett andra. Så att man kan bada och sola men också göra vettiga saker som att gå på stan eller ta en promenad med Persa i vagnen utan att komma tillbaka och se ut som en dränkt katt.
Men snart kommer vintern även hit, och jag vet att jag i samma stund som bikinin stoppas undan lik förbannat kommer att längta tillbaka till den här värmen igen. Jag kommer önska att jag fick gå på stan och svettas och jag kommer önska att jag utan att kolla väderleksrapporten kunde bestämma mig för att ta en heldag på stranden nästa fredag. Jag vet att det kommer att bli så. Det kallas att analysera sig själv och kanske är det bra, kanske är det onödigt.
Det blev ingen tydlig slutkläm på det här inlägget. Nu är jag så trött att jag tänkte ge mig själv världens bästa present, som i det här fallet är en nybäddad säng och två sköna öronproppar. Det är nästan så att jag blir lite avundjusk på mig själv när jag tänker på det.
God natt och hej på er.
Kommentarer
Trackback