Ibland tänker jag en del på Sverige. Hur tryggt vi har det där till exempel. Det behövs inte lika många höga murar, grindar och inbrottslarm och jag känner inte en endaste en där hemma som för säkerhetens skull har en vakande polisman sittandes utanför sitt huset varje natt. Kanske möjligtvis kungen då. Men han känner jag ju å andra sidan inte. 

När jag tänker på detta så saknar jag Sverige. Och inte bara Sverige, utan hela min fina familj och alla mina fina vänner och ibland till och med vår ilska hund Stella om det vill sig riktigt illa. I ett svagt ögonblick kan jag då undra varför i hela fridens namn jag har valt att spendera ett helt år så här långt ifrån från allt det där härliga. På något vis verkar ju det lite dumt.

Igår var på flera sätt en sådan dag. Jag var trött, anade någon typ av begynnande retfull förkylning och kände mig lite allmänt "inte där". Så som man ju kan känna sig ibland. 

Men så kommer jag in efter en stunds solande i trädgården och möts av åsynen av en present med tillhörande lapp som ligger på sängen. "For your new walking adventures, xxx" stod det, och bredvid låg en en röd skokartong med Nike-logga samt ett litet vitt sidenetui från någon grekisk smyckesaffär. Min fina grekiska familj hade varit och köpt ett par nya löpsrskor till mig, och ett halsband med en berlock i form av symbolen Evil Eye med ljusblå bakgrund kantad med guld. 

Jag blev så rörd. I ren spontanglädje började jag babbla tacksamhetsfraser på svenska och bete mig generellt ostrukturerat och konstigt men trots språkmissen tror jag nog att mitt budkap framgick ändå. En sådan fin gest, av en sådan fin familj. Tänker att jag har tur som uppenbarligen har kommit till den bästa av alla braiga greklandsfamiljer, och att just det är anledningen till att det här året kommer att bli så bra.