Så många år fyller Persa idag. Hurra! Hurra! Hurra! I morse smög jag in till henne och sjöng Ja må hon leva så fint jag kunde, sedan gick vi ner till köket och tände ljus och öppnade presenter. Alla andra presenterna öppnade hon igår på kalaset men jag hade sparat mina tills idag istället för att det skulle bli lite mer utspritt. Doktorsväskan var mycket uppskattad– de små dockblöjorna likaså. Jag hoppas vi kan lyckas med att leka fram en skön och avslappnad inställning till att gå till doktorn så att hon slipper uppleva det som det traumat hon gör nu. Jag lovar att återkomma om några veckor med en rapport om hur det går. 

Annars är det en konstig dag idag. Känner mig helt slut i huvudet och totalt dränerad på energi. Samtidigt kan jag, komplext nog, inte sitta still och känner helst för att springa ett marathon eller två. Har en dålig känsla som antagligen stavas å-n-g-e-s-t och den förstör det faktum att (fördelse)dagen annars är så fin och att det är soligt och varmt ute. Persa fick massor med leksaksinstrument igår och alla dessa har testats – mer eller mindre samtidigt – till och från under förmiddagen. Mitt huvud gör ont och jag blir irriterad på det skarpa ljudet av ett skrällande plastpiano samtidigt som jag blir ännu mer irriterad på att jag känner så när Persa bara är glad och har roligt.

Nåväl. Sådär kan det ju vara ibland. Jag gör så gott jag kan; sjunger, spelar, skrattar, busar och puttar gungor, och sedan tillåter jag mig att tycka lite synd om mig själv när jag har mina fria timmar. Sjunker ihop lite som en trasig balong och vill gärna att någon trygg, härlig och nära själ skall komma hit och ge mig en kram. Imorgon är det måndag och vardag igen och det känns skönt. Tillbaka till rutiner och trygghet. Det blev den kort sömn i natt i och med att vi kalasade sent igår, och i morse var det jag som plockade upp Persa. Jag blev erbjuden sovmorgon men avböjde eftersom jag vet att Persa får det lugnare om hon väcks av samma person som skall vara med henne under dagen. För hur gullig och go hon än är mot mig, och hur mycket hon än tycker om mig så är det ju fortfarande inget som går upp emot bästaste bästa mamas och babas. 
        

Nu blir det Instagramkollage!