... så har jag bokat en enkel biljett till Aten i höst. Enkel biljett! Mer backpacker-spontanaktigt än så här blir det nog inte. Fast jag skall inte backpacka. Jag skall bo tryggt och säkert hos en härlig grekisk familj och vara au pair åt deras förtjusande 1,5-åriga dotter. Jag åker i september och kommer hem i september igen, fast ett år senare. Det känns roligt, spännande, fantastiskt, fruktansvärt, himlastormande, pirrigt, ångestladdat och alldeles, alldeles underbart.

Mormors spontana reaktion när hon fick reda på att jag hade bestämt mig var ett förfärat "NEEJ!" Och jag förstår henne. Någonstans inom mig skriker det också ett litet, litet "nej" för ja, jag är trygg och bekväm av mig och ja, jag tycker egentligen inte om stora, plötsliga förändringar. Men ibland måste man ju utmana sig själv lite, tänker jag. Testa något annat och se om vänner, familj, Sverige-tryggheten och GP är livsviktiga förutsättningar för att leva ett gott liv. Förmodligen blir svaret ja, och då vet jag ju det. Men innan den insikten slår mig skall jag se till att skaffa mig massor av nya, bra och nyttiga erfarenheter, samt kanske träffa en stilig grek eller två. Och så skall jag ringla äkta olivolja över min goda, grekiska sallad och äta riktig Tzatziki gjord av självaste kocken Kostas himself – eller vad man nu heter i Grekland.

Jag har hopp, framtidstro och magpirr.

 

Och inte en endaste resväska som är tillräckligt stor nog!