Nytt år, nya möjligheter. Känner mig alltid lite vemodig när ett år helt plötsligt är över. Bara sådår. Tiden går så fort och det är inte alltid jag hänger med sådär bra så som jag kanske hade velat göra. Redan innan jag ens hunnit formulera mina nyårslöften är det helt plötsligt dags att korka upp champagnen ännu en gång och skåla in ett nytt år till ljudet av sprakande fyverkerier. Märkligt.

Men det där med nyårslöften brukar ju i ärlighetens namn inte bli så lyckat tros allt. Mest tomma ord som glöms bort och sedan skapar ångest över att de aldrig togs på allvar. Så förra året började vi med nyårsmål istället. Vi satt vårt vanliga gamla härliga gäng och skrev ner små och stora mål på små lappar som vi la i silverkuvert och lät Lina stoppa undan på något listigt ställe. Igår vid middagen åkte de fram igen och det var faktiskt ganska roligt att läsa vad jag för ett år sedan hade hoppats på att uppfylla under 2011. Några saker hade lyckats. Andra inte. Vissa mål kändes ganska onödiga och mycket av det jag skrev då var nog i det stora hela inte så relevant när allt kommer kring. Hade lyckats klämma in
äta lite mer nere i kanten men annars handlade det mest om sånt som egentligen inte borde varit högst upp på prioriteringslistan.

Den är gången har jag blivit lite klokare. Och lite mer erfaren och lite mer insiktsfull. Lite mer förankrad i verkligheten och lite mer motiverad till att göra en förändring. På 2012 års mål skrev jag igår högst upp med stark penna (okej, det var visst blyerts): bli frisk och fri från min anorexi. Det kändes moget och vuxet och som ett stort steg i rätt riktning. Jag lät bli att skriva saker som bli framgångsrik, lyckas med något kreativt projekt, tjäna mycket pengar eller bli bäst på allt. Inte det här året.
Kanske nästa år. Eller näst-nästa. Eller kanske någon annan gång om det känns rätt.