Det börjar bli dags att göra lite framsteg igen. Kan säga rakt ut att jag redan är väldigt nöjd med det jag hittills har lyckats med, men givetvis krävs det mer än såhär. Ganska mycket mer faktiskt. Nu är det ett litet mellanmål som skall in i planeringen. Känner mig alldeles hopplös när jag inser vilket problem jag tycker att det är. Går redan runt och känner mig ganska konstant proppmätt, och att utöver det jag redan äter klämma in ytterligare mat tar emot. Väntar bara på att få känna en liten gnutta hederlig gammal hunger igen. Det går inte att undvika att allt hade varit så mycket lättare då. Lite mindre motvind och lite mer medvind. Önskar i min stillsamhet att kroppen hade varit lite mer samarbetsvillig och sänt ut signaler i stil med "ge mig mat NU, jag är utsvulten!" istället för att ständigt sätta sig till med en mättnad som aldrig tycks verka gå över. Nåväl. Det kommer väl så småningom antar jag.
Men problemet kvarstår. Eller problem och problem – egentligen är det väl inget problem i sig. Det är väl snarare jag som gör det till det. Tänker på det ibland och skäms. Ser bilder på uppsvällda Afrika-magar på nyheterna från olika svältdrabbade länder runt om i världen och känner mig totalt misslyckad över mitt lilla mellanmåls-problem. Men inget blir väl egentligen bättre för att jag känner skuld över det. Problemen kvarstår ju ändå och dessutom är dom ju egentligen också helt oberoende av varandra. Så får man tänka – och slänga i en krona eller två i någon röd bössa på stan.
Eller hela kontokortet om man hellre vill det.
Hursomhelst. Det där var väl egentligen en parentes. Mellanmål. Då dyker det direkt upp lite frågor. Vad skall man äta? Svar: står på matschemat. Det finns tusen olika förslag på allt ifrån fil och flingor till mackor och frukt och nötter. Det är bara att välja. Inte svårt alls. Det är ett konstruerat problem och man får välja sina strider om man vill komma någon vart. Så är det bara.
Men när skall man äta då? Svar: jag vet inte. Förslagsvis mellan lunch och middag, på eftermiddagen runt tre kanske. Men vad gör man om kroppen som vanligt strejkar och envisas med att vara jättemätt samtidigt som lunchen nästan står en upp i halsen trots att det var flera timmar sedan man åt sist? Då tar man mellanmålet på kvällen istället. Efter middagen, innan sängdags. Men om det nu så att man äter middag mellan halv sju och halv åtta och sedan är ganska mån om sin skönhetssömn och gärna går och lägger sig vid nio, hur skall man hinna med det då? Skall man gå och lägga sig som vanligt och sedan ställa klockan på tio och tassa upp och koka sig en tallrik gröt mitt i all sömnighet, för att sedan gå och lägga sig igen? Och vad gör man om man inte kan somna om sedan? Och får sömnbrist? Och måste börja med sömntabbletter? Och blir beroende? Och missbrukare? Och får ännu fler problem än dom man redan har?
Undanflykter – jag vet. Men lite svårt är det faktiskt. Jag får ta och storstäda. Kommer alltid på så bra lösningar då.
