Hej då Grekland
2012-12-10 @ 08:30:00
Grekland
Permalink
Mina resväskor är nerplockade från vinden. Igår började jag packa.
Varför? Jo, för nästa måndag går mitt flyg.
Vart? Jo, hem.
Jag har bestämt mig för att lämna Grekland och Persa tidigare än det var tänkt. Det har med familjeskäl att göra och jag behövs där hemma. Vill vara hemma. Vill vara behövd där hemma. Ska vara hemma.
Blandade känslor. Glad och lättad över att äntligen igen få vara nära allt det som är viktigast för mig. Förvirrad och ledsen över att behöva åka ifrån Persa som jag fäst mig så hårt vid. Tänker på hur tomt det kommer att bli. Inga små pussar. Inga raseriutbrott. Inga snabba fötter mot trägolvet. Inget spontant "äka dej". Inget "IIIIICCAAAAAA!" och inget "go, Diego, go!" på mornarna från rummet intill.
Det är som en förälskelse med allt som hör därtill. Skratt, glädje, pirr, ilska, tvivel, eufori. Hur avslutar man något sådant? Hur knyter man ihop säcken? Relationer med små barn är så svåra att ha på distans. Allt är så fysiskt och kommunikationen via telefon och Skype blir en nergradering av värsta slag. Som att byta en iPod Touch mot en såndär gammal freestyle med kassettband och dåliga hörlurar. Det sprakar, hackar och brusar. Nyanserna når inte fram. Sladden glappar och man hör Alice Copers läskiga röst men tänker att kan det inte lika gärna vara Kiss? Så nära men ändå så långt borta.
Det är en konstigt situation det här, men jag och min mage känner att det är rätt beslut. Nöjd. Är så glad över allt jag fått vara med om här. På ett sätt är jag ju precis samma Fredrica som innan jag åkte, men ändå inte. Så likt men ändå så olikt.
Tänker och känner så mycket och vill egentligen skriva mer, men nu hör jag visst någon som ligger och nynnar här i rummet bredvid. "Dieeeeegooo!" Lite molnigt idag. Kyligt för att vara här. Blir nog parken ändå. Och Persas mamma fyller år. Grattis! Tänkte blåsa upp några ballonger och hänga i köket men de var visst slut. Men vi skall sjunga Happy Birthday för henne i alla fall, jag och Persa. "Appy öööödeeej tooo joooo!" Hon kan den!
Kram och hej så länge.
Varför? Jo, för nästa måndag går mitt flyg.
Vart? Jo, hem.
Jag har bestämt mig för att lämna Grekland och Persa tidigare än det var tänkt. Det har med familjeskäl att göra och jag behövs där hemma. Vill vara hemma. Vill vara behövd där hemma. Ska vara hemma.
Blandade känslor. Glad och lättad över att äntligen igen få vara nära allt det som är viktigast för mig. Förvirrad och ledsen över att behöva åka ifrån Persa som jag fäst mig så hårt vid. Tänker på hur tomt det kommer att bli. Inga små pussar. Inga raseriutbrott. Inga snabba fötter mot trägolvet. Inget spontant "äka dej". Inget "IIIIICCAAAAAA!" och inget "go, Diego, go!" på mornarna från rummet intill.
Det är som en förälskelse med allt som hör därtill. Skratt, glädje, pirr, ilska, tvivel, eufori. Hur avslutar man något sådant? Hur knyter man ihop säcken? Relationer med små barn är så svåra att ha på distans. Allt är så fysiskt och kommunikationen via telefon och Skype blir en nergradering av värsta slag. Som att byta en iPod Touch mot en såndär gammal freestyle med kassettband och dåliga hörlurar. Det sprakar, hackar och brusar. Nyanserna når inte fram. Sladden glappar och man hör Alice Copers läskiga röst men tänker att kan det inte lika gärna vara Kiss? Så nära men ändå så långt borta.
Det är en konstigt situation det här, men jag och min mage känner att det är rätt beslut. Nöjd. Är så glad över allt jag fått vara med om här. På ett sätt är jag ju precis samma Fredrica som innan jag åkte, men ändå inte. Så likt men ändå så olikt.
Tänker och känner så mycket och vill egentligen skriva mer, men nu hör jag visst någon som ligger och nynnar här i rummet bredvid. "Dieeeeegooo!" Lite molnigt idag. Kyligt för att vara här. Blir nog parken ändå. Och Persas mamma fyller år. Grattis! Tänkte blåsa upp några ballonger och hänga i köket men de var visst slut. Men vi skall sjunga Happy Birthday för henne i alla fall, jag och Persa. "Appy öööödeeej tooo joooo!" Hon kan den!
Kram och hej så länge.
Kommentarer
Postat av: Mia Olsen
du gör vad som känns rätt för dig!
att gå efter magkänslan kan vara bland det bästa man kan göra, då det oftast visar sig vara väldigt rätt beslut i slutet.
lycka till med allt!
2012-12-11 @ 14:20:18
URL: http://marslammet.blogg.se
URL: http://marslammet.blogg.se
Trackback