Tankar från en balkong
2012-08-05 @ 21:27:53
Vardagligt
Permalink
Sitter på balkongen försöker ta vara på den fina kvällen. Solen står lågt och värmer skönt fortfarande fastän klockan snart är halv nio. Jag blir alltid så sentimental av såna här kvällar, och detta trots att omgivningen runt omkring mig sig inte är särskilt vacker alls. Inget hav, ingen horisont, inga kala klippor. Bara ett vanligt område i centrala Kungsbacka med tegelhus, en gata och några träd. Vardagligt. Tryggt. Svenskt. Inget speciellt över huvud taget egentligen.
Men jag har kommit på att det är lättare att uppskatta det lilla när man i bakhuvudet vet att man inom en snar framtid kommer att byta lilla Sverige mot ett annat (i och för sig också ganska litet, men ack så främmande) land. När jag jag var ute och gick i morse såg jag för första gången på riktigt hur vacker (ja, vacker!) Kungsbackaån faktiskt är. Okej, vattnet i sig är avloppsbrunt och ganska motbjudande, men ändå. Spegelblankt var det i alla fall och med små fina båtar guppandes här och var. Och kisade man lite så såg vattnet ändå (nästan) lite lockande ut.
Samma sak var det när jag var på Hemköp härsomdagen. För herre min gud, vilka trevliga kassörskor vi har! Att man aldrig tänkt på det innan. Och Kesella, som för övrigt utgör en betydande del av min dagliga kost, finns det över huvud taget i Grekland? Och Försvarets otroligt jättebraiga hudsalva, hur skall man klara sig utan den? Och syrener som doftar så gott i maj? Och snöslask och Arne Weise i rutan på julafton? (Fast vänta, han har väl ändå slutat som julvärd nu?)
Och sötsliskig sill och svenska jordgubbar och Valborgsbrasa och påskkärringar och Melodifestivalen och Christer Björkman och Kungsmässan och sensommarkvällar och iskalla nattdopp och en herrans massa tåg som aldrig går?
Hur, hur, hur?
Det är sånt jag funderar på ibland när jag ser dagarna swischa förbi i kalendern.
Men jag har kommit på att det är lättare att uppskatta det lilla när man i bakhuvudet vet att man inom en snar framtid kommer att byta lilla Sverige mot ett annat (i och för sig också ganska litet, men ack så främmande) land. När jag jag var ute och gick i morse såg jag för första gången på riktigt hur vacker (ja, vacker!) Kungsbackaån faktiskt är. Okej, vattnet i sig är avloppsbrunt och ganska motbjudande, men ändå. Spegelblankt var det i alla fall och med små fina båtar guppandes här och var. Och kisade man lite så såg vattnet ändå (nästan) lite lockande ut.
Samma sak var det när jag var på Hemköp härsomdagen. För herre min gud, vilka trevliga kassörskor vi har! Att man aldrig tänkt på det innan. Och Kesella, som för övrigt utgör en betydande del av min dagliga kost, finns det över huvud taget i Grekland? Och Försvarets otroligt jättebraiga hudsalva, hur skall man klara sig utan den? Och syrener som doftar så gott i maj? Och snöslask och Arne Weise i rutan på julafton? (Fast vänta, han har väl ändå slutat som julvärd nu?)
Och sötsliskig sill och svenska jordgubbar och Valborgsbrasa och påskkärringar och Melodifestivalen och Christer Björkman och Kungsmässan och sensommarkvällar och iskalla nattdopp och en herrans massa tåg som aldrig går?
Hur, hur, hur?
Det är sånt jag funderar på ibland när jag ser dagarna swischa förbi i kalendern.
Men visst längtar jag ändå.
Kommentarer
Trackback