Det är fredag!
2012-11-09 @ 21:13:00
Därför var det så roligt det som jag fick se igår. När jag kom in i Persas rum efter att först ha plockat undan alla tusen små leksaker som hon spritt ut över hela vardagsrumsgolvet (ja, det brukar bli så), så fick jag se hur hon hade dragit fram den lilla röda ministolen och satt sig bredvid sängen i vilken hon noggrant stoppat om sin lilla docka. Och så satt hon där, med handen på dockans hårda plastmage och viskade små ord som "nani" (sova), "kounia" (gunga), "káto" (ner), "roucha" (kläder), "pána" (blöja), "äkar dej" och "bäst" samtidigt som hon försökte trycka in en av sina alldeles för stora nappar i den alldeles för minimala dockmunnen.
Det berörde mig så starkt att se att jag gjort något sorts avtryck i på henne. Att hon ser, upplever, lär, tycker om och tar efter. Att jag är en del av hennes liv och att det ju faktiskt är riktigt jäkla stort och viktigt.
Imorgon är det lördag och jag är ledig. Det är något alldeles speciellt med kvällen före min lediga dag. Den är nästan bättre än den själva lediga dagen i sig. Allt känns så lovande och möjligt och jag kan sitta och smida små roliga planer. Jag trivs så bra med vardagarna med Persa men jag hade nog aldrig orkat om jag inte haft min lediga dag. Min dag. Då bestämmer bara jag och jag gör bara det jag själv vill, precis när jag vill och precis hur jag vill utan att ta hänsyn till någon annan. Det är så skönt, trots att denna "någon annan" är en supergo och underbar nästan-två-åringsom flera gånger om dagen förtjust skriker "ÄKAR DEJ!" så att man för en stund känner sig som världens härligaste icke-mamma.
God natt!
Permalink
Foto
Kommentarer (0)
Trackbacks ()
Varje gång jag nattar Persa när hon skall sova middag kör vi alltid samma rutin. Avslappningsmusik på, nappen i munnen, gosekaninen i ena handen och snuttefiltarna i den andra. Jag sätter mig på en liten röd ministol bredvid sängen och klappar henne på magen samtidigt som vi pratar om vad vi skall göra när hon han sovit klart. Vi säger alltid att vi skall byta blöja, ta på nya kläder, gå ner till köket och äta antingen frukt eller yoghurt, dansa eller gå till lekplatsen om det är fint väder. Sedan pussar jag henne på pannan, munnen och kinderna och säger att jag älskar henne och att hon är bäst. Samma sak, två gånger om dagen. Det är en sådan fin stund.
Därför var det så roligt det som jag fick se igår. När jag kom in i Persas rum efter att först ha plockat undan alla tusen små leksaker som hon spritt ut över hela vardagsrumsgolvet (ja, det brukar bli så), så fick jag se hur hon hade dragit fram den lilla röda ministolen och satt sig bredvid sängen i vilken hon noggrant stoppat om sin lilla docka. Och så satt hon där, med handen på dockans hårda plastmage och viskade små ord som "nani" (sova), "kounia" (gunga), "káto" (ner), "roucha" (kläder), "pána" (blöja), "äkar dej" och "bäst" samtidigt som hon försökte trycka in en av sina alldeles för stora nappar i den alldeles för minimala dockmunnen.
Det berörde mig så starkt att se att jag gjort något sorts avtryck i på henne. Att hon ser, upplever, lär, tycker om och tar efter. Att jag är en del av hennes liv och att det ju faktiskt är riktigt jäkla stort och viktigt.
Min fredagspresent till mig själv idag blev att ta ett hett kvällsbad i badkaret bland alla Persas plastankor. Vi delar badrum hon och jag, så därför blir det så. Dessutom får jag i och med detta som en liten bonus även tillgång till ett halkskydd med fiskar på som ändrar färg och varnar när vattnet är för varmt. Det ni!
God natt!
En söndag med båten
2012-11-05 @ 16:43:00
Permalink
Foto
Kommentarer (0)
Trackbacks ()
I helgen har vädret varit härligt. Med svenska mått mätt är det ju för det mesta ganska härligt här, men de senaste veckorna har det som sagt smugit sig in vissa dagar med både regn och kyla. Hösten är på gång. Men i helgen var det sommar igen!
Så på lördagen låg jag på stranden större delen av dagen, och på söndagen åkte vi ut med båten till en liten ö som jag inte minns namnet på, men troligtvis hette den något som slutade på -iki, liksom de flesta öar här gör. Vi åt grillad fisk på en grekisk liten restaurang och jag och Persa gick omkring och tittade bland de grekiska små husen. Det var så fint! Så grekiskt och så vackert och så vitt och blått.
När vi åkte hem somnade både jag och Persa i båten. Det kan vara något bland det skönaste, det där att somna i en båt. Påminner mig om min barndom och eftersom jag är ganska (för?) sentimental av mig är jag svag för saker som påminner mig om den tiden.
Jag har förresten inte glömt bort att jag lovade att berätta mer om hushållerskan E och vår relation – jag har bara inte hunnit med. Och nu hinner jag inte heller för snart skall jag plocka upp Persa från hennes eftermiddagsvila. Jag ser på kameran att hon ligger på knä ihopkurad som en liten boll med huvudet vridet och ena kinden mot madrassen. Nanin (=liten snuttekanin) i ett fast grepp i ena handen. Hon ligger ofta så och jag tycker att det är ganska sött.
Så på lördagen låg jag på stranden större delen av dagen, och på söndagen åkte vi ut med båten till en liten ö som jag inte minns namnet på, men troligtvis hette den något som slutade på -iki, liksom de flesta öar här gör. Vi åt grillad fisk på en grekisk liten restaurang och jag och Persa gick omkring och tittade bland de grekiska små husen. Det var så fint! Så grekiskt och så vackert och så vitt och blått.
När vi åkte hem somnade både jag och Persa i båten. Det kan vara något bland det skönaste, det där att somna i en båt. Påminner mig om min barndom och eftersom jag är ganska (för?) sentimental av mig är jag svag för saker som påminner mig om den tiden.
Jag har förresten inte glömt bort att jag lovade att berätta mer om hushållerskan E och vår relation – jag har bara inte hunnit med. Och nu hinner jag inte heller för snart skall jag plocka upp Persa från hennes eftermiddagsvila. Jag ser på kameran att hon ligger på knä ihopkurad som en liten boll med huvudet vridet och ena kinden mot madrassen. Nanin (=liten snuttekanin) i ett fast grepp i ena handen. Hon ligger ofta så och jag tycker att det är ganska sött.
Här kommer bilder från gårdagen!
Det är fredag!
2012-11-02 @ 20:45:00
Permalink
Foto
Kommentarer (0)
Trackbacks ()
Persa sover. Jag sitter uppe i ett tomt hus och har fredagsmys med mig själv. Barnvakt.
Jag tycker om sådana här kvällar. Det är tyst, lugnt, jag har tagit en lång dusch, tänt massor med levande ljus och satt mig med datorn i min stora säng. Jag skall lyxa till det ikväll och lägga mig tidigt så att jag är superpigg imorgon när jag har min lediga dag. Jag tänker stranden om vädret är fint och det skall det tydligen vara också.
Jag tycker om sådana här kvällar. Det är tyst, lugnt, jag har tagit en lång dusch, tänt massor med levande ljus och satt mig med datorn i min stora säng. Jag skall lyxa till det ikväll och lägga mig tidigt så att jag är superpigg imorgon när jag har min lediga dag. Jag tänker stranden om vädret är fint och det skall det tydligen vara också.
Det slog mig idag att det redan är november och till och med jul snart. Ändå känns det inte alls så när jag ligger i bikini i eftermiddagssolen och får svettpärlor på överläppen. Ovant. Men härligt såklart.
Här kommer några bilder från veckan. Kvällssol, morgonmys, promenad, balkonghäng och bästa Alex & Sigges podcast – bland annat!
God morgon!
2012-10-31 @ 08:55:00
Permalink
Foto
Kommentarer (1)
Trackbacks ()
Dagens väder: något i stil med vår. Sommarsoligt och vackert men med hög och klar luft. Det doftar nyklippt gräs. Shorts och linne funkar men skall man vara i skuggan är en kofta ganska bra att ha.
Vi har precis avslutat frukostrutinerna nere i köket och dragit oss upp till övervåningen igen. Här skall vi dansa och leka. Persa har just nu ett mycket viktigt samtal med sin giagia (mormor) i leksakstelefonen och jag vill inte riktigt störa. Det är roligt att titta på när hon leker för sig själv.
Vi har precis avslutat frukostrutinerna nere i köket och dragit oss upp till övervåningen igen. Här skall vi dansa och leka. Persa har just nu ett mycket viktigt samtal med sin giagia (mormor) i leksakstelefonen och jag vill inte riktigt störa. Det är roligt att titta på när hon leker för sig själv.
Dagens humör: glad!
Från Instagram igen
2012-10-28 @ 08:25:32
Permalink
Foto
Kommentarer (0)
Trackbacks ()
(Där man förresten kan hitta mig som Freedricaa!)
Instragramdagar
The week of Instagram
Det är inte lätt
2012-10-18 @ 20:41:44
Permalink
Foto
Kommentarer (2)
Trackbacks ()
... att få till en rättvis bild på damen när hon bara springen runt, runt och tittar åt alla håll förutom åt det hållet där jag står med min (felinställda, dessutom) kamera och försöker vara tapper.
Ingen posertjej allså. Ingen fotomodell.
Känns skönt på något vis.
Ingen posertjej allså. Ingen fotomodell.
Känns skönt på något vis.
Instagram-veckan
2012-10-13 @ 09:25:00
Permalink
Foto
Kommentarer (0)
Trackbacks ()
Noter att fina Alex Schulman kom med lite på ett hörn. När man är utomlands får man grabba tag i det lilla svenska man kan komma åt så hans och Sigge Eklunds podcast har börjat bli ett dagligt inslag i min vardag. Och så Schulmans Show såklart. Det är nästan så att jag blir lite avundsjuk på Amanda. Men bara nästan.
När aupair-hjärtat brister
2012-10-10 @ 14:42:00
Permalink
Foto
Kommentarer (0)
Trackbacks ()
Jag får så mycket kärlek här på dagarna. Pussar. Kramar. Små mjuka armar runt halsen. Leenden. Tyngden av trygghet i knät. Bekräftelse och ömhet som knappt vet några gränser.
Jag älskar när hon kryper upp intill mig i soffan. Jag älskar när hon sträcker upp sina armar och vill att jag skall lyfta upp henne. Jag älskar till och med när hon blir lite rädd och blyg och kramar mig hårt och länge för att söka trygghet och tröst. Det är nästan så att jag vill skrämmas lite ibland och skrika "bu!" eller så, bara för att få uppleva hennes fysiska närhet. Får man tänka så? Kanske inte.
Det gör mig stolt och glad och alldeles överlycklig att hon har kunnat knyta an till mig på det här sättet. Jag känner mig utvald. Det är som att hon ger mig världens finaste present. När jag tassar in till henne om mornarna och ser henne sitta i sin säng med hela famnen full med gosedjur och le stort mot mig med alla sina glesa tänder, då blir jag varm. Och glad. Känner mig speciell och utvald och just då är jag bara precis just där, närvarande och mottaglig, i hennes lilla flickrum som är fyllt med färgglada leksaker från golv till tak. Carpe diem ända ut i fingertopparna, varje morgon.
Det är ett fint ögonblick som ger världens bästa start på dagen. Just då är alla skrik och bråkstunder glömda och livet känns bara liksom härligt på något vis.
Jag älskar när hon kryper upp intill mig i soffan. Jag älskar när hon sträcker upp sina armar och vill att jag skall lyfta upp henne. Jag älskar till och med när hon blir lite rädd och blyg och kramar mig hårt och länge för att söka trygghet och tröst. Det är nästan så att jag vill skrämmas lite ibland och skrika "bu!" eller så, bara för att få uppleva hennes fysiska närhet. Får man tänka så? Kanske inte.
Det gör mig stolt och glad och alldeles överlycklig att hon har kunnat knyta an till mig på det här sättet. Jag känner mig utvald. Det är som att hon ger mig världens finaste present. När jag tassar in till henne om mornarna och ser henne sitta i sin säng med hela famnen full med gosedjur och le stort mot mig med alla sina glesa tänder, då blir jag varm. Och glad. Känner mig speciell och utvald och just då är jag bara precis just där, närvarande och mottaglig, i hennes lilla flickrum som är fyllt med färgglada leksaker från golv till tak. Carpe diem ända ut i fingertopparna, varje morgon.
Det är ett fint ögonblick som ger världens bästa start på dagen. Just då är alla skrik och bråkstunder glömda och livet känns bara liksom härligt på något vis.
Grand Resort Lagonissi
2012-10-08 @ 09:24:00
Permalink
Foto
Kommentarer (3)
Trackbacks ()
Här om veckan var vi iväg på en dagsutflykt till en strand som hette Grand Resort Lagonissi där Persa och hennes föräldrar brukar spendera några veckor varje sommar. Det finns ett hotell och små bungalows som man kan hyra men vi stannade bara över dagen. Stranden var jättefin och vattnet alldels klart. Restaurangen som vi åt lunch på hade god mat och av personalen blev vi välkomnade som om vi vore en del av deras familj.
En fin dag.
Och det var precis så härligt som det ser ut att vara.
Och det var precis så härligt som det ser ut att vara.
Försöker fånga charmen
2012-10-08 @ 08:54:00
Permalink
Foto
Kommentarer (0)
Trackbacks ()
Jag har ju att göra med världens charmigaste unge här på dagarna. Därför är det helt jättetypiskt att det verkar vara näst intill omöjligt att få till en bra bild på den lilla skönheten. Jag försöker så fort jag får chansen men hon bara springer runt, runt, runt och hoppar hit och dit och vill hellre stå bakom kameran än framför.
Därför blir de flesta bilder lite som de biir. Suddiga, oskarpa, dåligt komponerade och lite snea.
Men på något sätt är det lite charmigt det med.
Därför blir de flesta bilder lite som de biir. Suddiga, oskarpa, dåligt komponerade och lite snea.
Men på något sätt är det lite charmigt det med.
En halv vecka på Instagram
2012-10-06 @ 07:09:00
Permalink
Foto
Kommentarer (0)
Trackbacks ()
Det finns en ny funktion (eller så har jag bara upptäckt den först nu) här på blogg.se som gör att man kan importera bilder från sin Instagram. Smart! Så här kommer skörden från senare hälften av veckan.
Koúnia!
2012-10-03 @ 21:19:00
Jag är så tacksam över att hon har accepterat att jag är här. För henne är det ju till en början knappast enbart en stor vinst med tanke på att min närvaro innebär att hon får umgås mindre med sina föräldrar. Det är en smart tjej vi har att göra med. Viljestark och känslig, bestämd och på sin vakt. Hon jublade inte av lycka de första dagarna när hon lämnades ensam med mig. Hon visste hur hon ville ha det, och det var MAMAS och BABAS som gällde utan kompromisser.
Men nu har jag vunnit hennes förtroende och hon har välkomnat mig in i sin lilla värld. Och jag får en stor klump i halsen av lycka och tacksamhet när jag skall plocka upp henne på mornarna och möts av ett stort leende och två små uppsträckta tvååringsarmar som bjuder in mig till att ta henne i famnen.
Eller när jag bär henne med från lekplatsen och hon är trött, och samma goa tvååringsarmar är hårt virade om min hals och kroppen är tung och avspänd. Liksom trygg.
Permalink
Foto
Kommentarer (0)
Trackbacks ()
Favoritsysselsättningen hos den unga lilla damen är att gunga. Högt och lågt och snabbt och långsamt. Helst med dockan Kostas i famnen och helst skall man sjunga sången som går något i stil med koúnia, bella, na-na-na-na-na-na samtidigt.
Egentligen är den jättemycket längre men jag kan inte mer än så, så jag kör samma textrad om och om igen tills de andra föräldrarna och barnen på lekplatsen ger mig konstiga blickar.
Nu sover hon. Idag var det min första läggning utan att föräldrarna var hemma. Allt gick bra och vi har lekt och busat på eftermiddagen, badat i badkaret, ätit middag och druckit kvällsmjölk i soffan och sett på tecknade Bananer i pyjamas.
Jag är så tacksam över att hon har accepterat att jag är här. För henne är det ju till en början knappast enbart en stor vinst med tanke på att min närvaro innebär att hon får umgås mindre med sina föräldrar. Det är en smart tjej vi har att göra med. Viljestark och känslig, bestämd och på sin vakt. Hon jublade inte av lycka de första dagarna när hon lämnades ensam med mig. Hon visste hur hon ville ha det, och det var MAMAS och BABAS som gällde utan kompromisser.
Men nu har jag vunnit hennes förtroende och hon har välkomnat mig in i sin lilla värld. Och jag får en stor klump i halsen av lycka och tacksamhet när jag skall plocka upp henne på mornarna och möts av ett stort leende och två små uppsträckta tvååringsarmar som bjuder in mig till att ta henne i famnen.
Eller när jag bär henne med från lekplatsen och hon är trött, och samma goa tvååringsarmar är hårt virade om min hals och kroppen är tung och avspänd. Liksom trygg.
Eller när jag får en spontanpuss utan anledning. Eller när hon ropar mitt namn och vill att jag skall komma trots att både mamas och babas sitter bredvid henne och hon egentlgen har all anledning att vara hur nöjd som helst.
Sånt gör mig varm.
