Nu har jag löst det!
Vad är det här?
Söndagslunk
När livet kom emellan
Alltså – hej.
Det händer mycket nu, och den tiden som blir över efter att allt detta "mycket" är gjort är ganska knapp. Därav har det blivit dåligt med skrivet här.
Men det är roliga saker som händer! Flyttplaner, nytt jobb från och med mitten av februari, och fram tills dess ett roligt vick i en årskurs tre-klass på skolan alldeles här intill. Jag trivs så bra där, på skolan. Nästan lite för bra, vilket gör att jag ibland kan bli lite orolig för om det nya jobbet inte kommer att ge mig lika mycket. Nioåringar är så härliga. En alldeles egen värld lever dom i. Jag samlar på mig nya roliga anekdoter varje dag och när jag har mer tid lovar jag att dela med mig av några här.
Det är en annorlunda känsla att kliva tillbaka in i grundskolans värld igen, fast den här gången som lärare istället för elev. Gå i korridoren och säga god morgon till alla barn och känna sig lite mäktig på något vis. Uppe i toppen av skolväsendet. Givare istället för tagare. Typ. Känner mig viktig och känner också att det jag gör är viktigt. I fredags lärde jag en tjej halvtimmesklockslag. Stoltheten och glädjen i hennes ögon när hon tillsluta lyckades knäcka koden var magisk. Sånt retar tävlingsnerven i mig och nästa vecka skall vi beta av även kvartar och såntdär har jag bestämt.
Och så det här med fritids. Eftersom jag tillbringar morgnarna och eftermiddagarna där har jag även fått återvända tillbaka in i den världen. Fritidsvärlden. Jag gick inte så mycket på fritids när jag var liten, men hej och hallå så mysigt det är. Hade nästan glömt. Fritidspedagogerna är små rara mormors-damer som pratar med lugna röster och intresserar sig för allt som barnen har att säga. Jag hoppas att föräldrarna vet hur bra deras ungar har det på fritids. Och jag hoppas även att Reinfeldt & co också inser det snart och ger pedagogerna en mer skälig lön för det viktiga jobb som de ju faktiskt gör.
Och så allt pyssel. I alla skåp och lådor finns det papper och pennor och färger och penslar och garn och virknålar och limstift och saxar och pärlor och glitter och allt annat som en kreativitetsfantast bara kan drömma om. Hade jag inte haft så mycket annat som jag måste och vill hinna med hade jag kunnat sitta där helt gratis några timmar varje dag och bara pyssla loss. Det är så kul att trivas på jobbet. Är alltid annars väldigt orolig för att jag inte skall göra det, trivas alltså. Men så bara blev det så rätt. Härligt.
Jag hade planerat för en ta-tag-i-allt-jag-inte-hunnit-i-veckan-helg så därför är det lite osis att jag nu har gått och blivit så dunderförkyld. Blir nästan alltid det så fort jag slappnar av och tilllåter mig själv att känna efter hur jag egentligen mår. Men jag skall veckorhandla, tvätta, städa, köpa nya träningskläder, byta en tröja och sedan skall jag vila någon minut eller så om det blir tid över.
Men först skall jag äta lunch och lösa Melodikrysset. Lördagstradition!
Och morgontidningarna läggs på hög
Detta har hänt
Men frågan gjor mig glad!! Och svaret på om man fortfarande kan beställa en figur eller två är utan tvekan: SJÄLVKLART. Med glädje. Det är skönt att det finns någon som tänker på de små när jag själv glömmer bort att göra det.
Jag nås på f[email protected] och man väljer färg, namn och storlek helt själv. Om man vill. Annars kan jag välja också men då blir det en lagom en i ljusrosa Muskat-garn, för det tycker jag är finast.
Ganska härligt ändå
Men i år känner jag faktkskt inte alls på det där sättet. Inte samma längtan. Kanske är det för att jag har fått min dos av sol och bad genom min förlängda Greklandssommar, eller kanske har det inte alls med det att göra. Kanske har jag mognat, blivit mer vuxen, carpe diem, ni vet. Börjat leva mer i nuet och lärt mig njuta av det som är för stunden.
Men förmodligen är det inte så heller. Jag vet faktiskt inte vad det beror på. Kommer på mig själv med att trivas ganska bra i regn- och ruskväder. När jag stiger upp på mornarna tar det nästan tre timmar för solen att gå upp, men inte heller det stör mig speciellt mycket. När jag går mina morgonpromenader blåser ibland iskalla vindar rakt emot mig och letar sig in under min jacka fastän den är så stor och tjock och dyr och bra. Men också det känns lite härligt på något vis.
Jag är nöjd! Hörde ni? Nöjd! Jag trivs! Så härligt det känns. Sköna Sverige. Och sedan kommer ju sommaren tillslut ändå, som en jättestor gåva till mig och alla er andra som kanske tycker att det mesta är lite för trist just nu. Då skall vi bada. Och grilla. Och sola. Och göra allt det där andra som vi tycker så mycket om. Det blir härligt.
Kårholmen x 3.Aj, aj, aj
Supernyår!
Vaknade strax efter ett idag. Det är en dag om året då det finns en liten, liten chans att det händer, och det är på nyårsdagen. Frukost i soffan halv tre. Alla rutiner är ruckade men det är lite härligt på något vis.
Jag hade så kul igår. På det där helhjärtade och äkta sättet som jag inte haft de senaste nyårsaftnarna. Kände mig varken lamt håglös eller stirrigt uppskruvad — bara behagligt närvarande och tillfreds med att skåla in ett nytt, löftesrikt år tillsammans med mina bästa vänner. Mätt och belåten. Energifylld. Inte den minsta tanke på att det kanske vore skönt att gå hem och sova så fort tolvslaget passerat och raketerna börjat avta. Istället dansade vi vidare till Gagnam style och jag körde botten upp med min LOKA Päron.
Idag känner jag mig härligt lugn. Det känns bra att ha skålat in 2013 och det känns om inte ännu bättre att ha skålat ut 2012 med en sådan stor förnöjsamhet. Jag brukar inte vara mycket för att recensera det som varit, men 2012 har onekligen varit ett bra år. Kanske det bästa på länge. Så bra att det skulle vara en skam att inte reflektera över det på djupet.
Det har på många sätt varit ett jobbigt år också, fyllt av osäkerhet och mycket tvivel. Nya banor, nya vanor, brutna mönster och överlag ett helt nytt tänk. Det har ju inte alls varit så kul alla gånger, men det har varit värt varenda osäkert lite mellanmål och timslång tågresa norröver. Jag kunde ju ta makten över mitt liv. Och jag kan ännu mer om jag bara vill. Begränsningarna sitter bara hos mig själv och det vet jag nu.
Nu har det nästan blivit mörkt ute och jag har fortfarande inte hunnit mer än att avsluta min frukost. Hoppet om att detta skall bli en effektiv dag är sedan länge ute. Men det känns inte som att det gör så mycket. Inget alls faktiskt.
God fortsättning!
