Jag kommer missa lite av Kalle i år. Jag ska jobba till halv tre och sedan ska jag hem och hinna göra mig lite julfin innan jag sluter upp med resten ev släkten. Kanske att jag hinner se när tomtenissen målar med den schackrutiga färgen. Min och mormors favorit. Vi skrattar lika mycket varje gång. Jag ska skynda mig! 

Så lång tid tillbringade jag och min rygg på Mölndals akutmottagning igår. Ryggen illvilligt värkande och jag ljudligt hulkande. Inte så charmigt. Det var bara en enda ortopedläkare som jobbade. Vet inte om det hör till vanligheten eller om det var en engångsgrej. Är det rimligt för patienterna? Är det rimligt för ortopeden?

Denna väntan. Jag blir galen av sånt. Och av att inte veta när och hur och var och om. Och så smärtan på det. Och sedan när det äntligen var min tur, det lama bemötandet av en läkare som gjorde en tydligt intryck av att inte bry sig. Kanske var hon inte riktigt i form, kanske var hon alltid sådan. Jag vet inte. Och visst måste väl även en ortoped få ha en dålig dag på jobbet ibland. Men ändå. Som inom alla andra yrken finns det även vissa inom vården som nog egentligen inte borde vara där. Jag träffar på dom ibland och då är det tråkigt, men oftast är det åt andra hållet. Sjukhus-sverige är fullt av eldsjälar som vill hjälpa och vårda och trösta och göra gott. Sådana finns det många av på MHE-kliniken i Mora till exempel, och på BUP på Östra Sjukhuset. Eloger och heja-ramsor till er alla.

Tillbaka till ryggen. Röntgen visade inga skador på kotorna så precis som jag trodde var det hela "bara" en sträckning i muskeln. Går över av sig själv så småningom. Rörelse underlättar läkningen och smärtan lindras av fenomenala piller. Just nu känns det som de är det mest värdefulla jag har här hemma. Små, vita, fina ligger de där i badrumsskåpet. Känns tryggt. 

Annars tänkte jag ta det sista julklappsrycket idag. Och sedan ska jag slå in och pyssla kort, för det har jag inte hunnit med än. Det är så roligt. Någon gång när jag har skaffat mig ett boende med fler rum än ett, då ska jag ha ett separat pysselrum. Bara ett stort och stabilt bord och fullt med hyllor med papper och pennor och limstift och saxar och pärlor och allt annat som behövs. Mmm. Härligt! Pyssel, pyssel. Bara ordet är fint! 

Idag ska jag jobba hela dagen. Har laddat med en jättestark espresso så att jag orkar vara härlig och trevlig mot alla som kommer in och vill köpa julklappar. Det blir roligt. 

Glad tredje advent på er! 

Ja, alltså Harald Stake, min bostadsrättsförening. Vi var ett gäng som träffades igår och åt julbord och pratade och pysslade och köpte lotter och vann priser. Fast jag vann inget. Men det var trevligt! En bra blandning av folk är det som bor här. Många äldre, några unga, en del barnfamiljer, vissa medelålders par och ensamstående. Alla så trevliga och hjälpsamma.

 

Igår satt jag mitt emot en kvinna som jobbade med språkforskning. Jag fick höra om hennes resa till Nigeria och om hur hon dukumenterat ett minioritetsspråk i en by där. Sånt är intressant tycker jag. Hon stöttade även mig i mina funderingar om att bli jurist eftersom hon tyckte att det behövdes fler kvinnor inom juridiken som "kan se på saker från vinklar som många män inte kan." Visst ligger det något i det.

 

Förresten! Morgondagens lucka i Ur&Penns julkalender är Regal Classic för bara 149 kr! Ett litet julklappstips till någon som bara vill ha en enkel klocka med tydlig urtavla. Finns i flera färger. Jag står på Frölunda Torg! 

 

 

 

Det var längesen jag pluggade. Och jag har saknat det. Inte stressen och pressen som ibland fanns under gymnasietiden, men just det där att utforska nya saker, LÄRA, liksom FYLLAS med ny, härlig kunskap. Det lät visst ganska präktigt men jag känner verkligen precis just så.

 

I veckan har jag pluggat en del. Klockmärken och urverk, funktioner och safirglas och olika boetter och kronor och beteckningar för vattentäthet. Det finns mycket roligt att lära och det är kul att se att vi har så många riktigt fina klockor på Ur&Penn. Det är också kul att vi har märken i alla olika prisklasser, och därav även en mycket bred kundkrets.

Det är trivsamt att stå i butik. Jag får träffa så många trevliga kunder som är glada över att få köpa en fin klocka eller ett fint smycke, och väldigt enkelt kan jag göra dem ännu gladare genom att bara knyta en extra snygg rosett på paketet som de ska ge bort i julklapp. För det är mycket julklappar nu. Idag kom det in en kund som hade med sig en lista på alla hon skulle köpa till. Det var 37 stycken. Av mig köpte hon en fin ring – till sig själv. Det skulle vara en julklapp så jag slog in den i rött papper och krullade med guldiga och vita snören.
"Så vet jag att jag får vad jag vill ha", sa hon.

Nu ska jag läsa vidare om urverken. Och så ska jag lösa lite på mitt korsord som jag har haft på gång hela veckan. Svårt är det faktiskt. I natt vaknade jag bara sådär av att jag kom på lösningen på ett ord, i sömnen antar jag. Det har hänt mig förr. Det var till exempel så jag löste den stora MVG-uppgiften på sista hemtentan i Matte C. Ganska häftligt tycker jag. 

 

 

 

Häromdagen var jag med när en av mina klasser hade gympa. Lektonens aktivitet var konboll. Gympasalen delades av i tre partier med hjälp av bänkar. På den mittersta bänkraden ställdes koner upp och därefter delades klassen upp i två grupper som fick stå på varsin sida av salen, bakom de andra bänkarna. Därifrån skulle de sedan genom att kasta mjuka bollar försöka välta ner konerna som fanns i mitten.

Gympafröken satte på musik och alla barnen började kasta. Koner välte och det skreks och jublades och svors lite inemellan när någon gjorde en miss. Barnen hade kul och stämningen var god. Ändå kände jag mig tvungen att efter ett tag lite diskret fråga gympafröken vad den här roliga leken egentligen gick ut på?

"Alla konerna ska vältas ner", svarade hon. Och jojo, det förstod jag ju. Men vad gick leken ut på – egentligen?
Det jag undrade var förstås vad som skulle till för att något av lagen skulle vinna. Men det fanns inga lag. Och inga av de lag som inte fanns kunde heller inte vinna. Klassen var uppdelad i två grupper och av praktiska skäl stod de åtskilda på varsin sida av planen för att alla barnen skulle få chansen att kasta bollar. När konerna i mitten var välta var leken slut och så var det inte mycket mer med det.

Det var ingen tävling. Och det var heller inget av barnen som hade ifrågasatt detta. Bara jag. Jag tog förgivet att allt som lektes och spelades på gympan var en tävling med det slutliga målet att kora en vinnare. Men tydligen behövde det inte vara så. Och på något vis var det skönt att se att barnen heller inte verkade reflektera över det. 

Jag vet inte om detta var en slump eller om de som är barn idag inte tycker att det är lika viktigt att tävla i allt. Eller kanske har det alltid varit så i så fall. Kanske är det bara jag som alltid känt att det måste vara en tävling för att det ska finnas en mening med att utöva diverse aktiviteter och lekar.

 

Jag minns en gång när jag och Lina skulle göra charader och jag direkt gick och hämtade papper och penna för att anteckna poängen. "Kan vi inte bara köra, utan att räkna?" undrade Lina och jag tänkte att vad var det då egentligen för mening med att leka över huvud taget?

Jag har ändrat min syn på det där lite sedan dess. Men fortfarande verkar jag lite alltför ofta förutsätta att alla andra gärna vill tävla och vinna hela tiden. Så är det inte. Och det är bra tänker jag. Ibland kan man ju faktiskt bara ta det lite som det kommer. Var säger man nu... chilla? Ja, just det. Chilla. Så kan man göra och det kan nog bli hur bra som helst det med.

Jag har bott i Kungsbacka kommun i hela mitt liv. Ändå är det först nu när jag har flyttar därifrån som jag kan se vilket fin stad det faktiskt är. Påkostade blomsterarrangemang överallt. Maffiga ljusdekorationer kring juletid. Stadshuset är fint och gult och stationen är (ganska) ny och stilren och snygg också tycker jag. Det finns villor och det finns lägenheter och radhus med små trädgårdar. Havet ligger inte långt borta och det gör heller inte sjön Lygnen, därifrån vi dessutom får vårt exemplariskt goda kravatten.

Och mitt i stan ligger Kungsmässan med över 80 butiker och caféer. Det är ett fräscht och trevligt ställe och det kostar ingenting att gå på toa eller byta blöja på sin bebis. Under julhandeln kan man få sina julklappar snyggt inslagna av extrajobbande tjejer och killar, och inte heller det kostar någonting.

Och Fyren! Vårt vackra kulturhus med stort bibliotek och mysigt café. Där har jag tillbringat mycket tid genom åren. Först med mamma på barnavdelningen när jag var liten, sedan på diverse konst-, gitarr-, teater och danslektioner. I tidiga tonåren var jag där flera gånger i veckan på olika aktiviteter och det var härligt. Alltid chokladboll och Festis i café Trubaduren efteråt.

En bit från Fyren ligger torget som är nyfixat och snyggt. Och runtom finns caféer och restauranger och bio och diverse thai-, kina-, och sushi-hak för den som är sugen. Man kan gymma och man kan klippa sig och man kan få massage och fotvård och ansiktsbehandling eller en snygg solariebränna i fräscha Solhuset. 

Allt är så fint och trevligt i Kungsbacka. Jag kan se det på riktigt först nu när jag bor i Mölndal och har något att jämföra med. Jag ser skillnaden i skolorna och på husen och på människorna som bor här. Mölndal är ju förstås inget slumområde på något sätt, men det skiljer sig ändå från Kungsbacka på många sätt. Det har gått upp för mig att jag har levt i en ganska liten värld fram tills jag flyttade hit. Skyddad från mycket som inte finns på samma sätt i lilla trygga Kungsbacka. Det har varit bra och jag har haft en fantastisk uppväxt, men kanske hade det varit nyttigt att få se lite av varje också tänker jag. Och kanske helst innan man fyllt 21. 

Jag gick på gymnasiet i Kungsbacka och har därför inte varit så mycket i Göteborg under mina tonår. Gick man istället på gymnasiet inne i stan hade man kanske redan vidgat sina vyer lite tack vare det. 

Jag hade kunnat skriva så mycket mer om fina Kungsbacka men nu är jag faktiskt jättetrött och går jag inte och lägger mig nu kommer jag inte vara någon trevlig typ alls i morgon. Så här kommer istället ett litet bildregn över min vackra barndomsstad. Titta och bli glad!