Vi har börjat med lite nya morgonrutiner den här veckan. Istället för att äta frukost i framför TV:n går vi ner till köket istället. Där sitter vi med ett tänt mysljus som Persa med stor förtjusning får blåsa ut när hon har ätit upp. När vi är klara går vi upp på övervåningen och leker och "dassar" allt vad vi har till tonerna av Ulf Lundells allra bästa låtar. Jag tänkte att jag skulle försöka föra vidare det musikaliska arv som min pappa har gett mig under min barndom. Den vassa äggen. Kyssar och smek. Gå upp på klippan. Evangelie. Öppna landskap. Tre bröder.

Alla är dom så fina.

Hur många nya artister som Idol-juryn och och alla de där än tar fram, så vinner i slutändan ändå alltid de gamla härliga fina sångarna och sångerskorna som är proppade fulla med känslor och minnen från en tid som var för längesedan. Som Ulf Lundell till exempel. När jag lyssnar på hans gubbmelankoliska musik kan jag nästan känna hur jag blir ett år igen och hänger med huvudet tungt mot pappas axel samtidigt som han taktfullt dansar med mig ända tills jag somnar. Nöjdast och tryggast i hela världen.

Fast när jag tänker efter så vet jag inte om det är jag som på egen hand minns allt det där, eller om det bara är så att jag har fått det berättat för mig så många gånger att jag intalat mig själv att minnet är mitt eget. Det finns på film i alla fall. Och det ser så mysigt ut.