Det blev en lekplatsdag idag. Alla barn och föräldrar som vi alltid träffade där tidigare verkar ha kommit tillbaka igen, för de senaste dagarna har det varit som kö till gungorna. Persa börjar skaffa sig kompisar. Det är roligt att se. Något annat som är roligt att se och som jag fortfarande förundras över även fast var varit här snart tre månader nu, är hur engagerade alla lekplatsföräldrar är i varandras barn. Ungar lyfts upp, kittlas, busas med, tilltalas "älskling" och alla är lite som en enda stor familj.

 

När jag vänder mig bort i en halv sekund för att samla ihop alla spadar och spänner som ligger utspridda överallt, har en gammal mormor som jag aldrig sett förut helt plötsligt börjat sparka boll med Persa samtidigt som hennes barnbarn sitter i gruset och tittar på. Inget konstigt alls.

 

Härligt på nåt vis.