... vid att få kläder tvättade och strukna, rummet städat, toaletten skuren och handdukar och lakan bytta. Det som i början kändes så konstigt har nu blivit till något ganska naturligt. Kan komma på mig själv med att bli lite irriterad över att mina byxor häromdagen inte torktumlades efter tvätt och därför inte satt så tajt som de brukar. Och på krokarna i badrummet, där hänger en dag TVÅ stora handdukar istället för en liten och en stor. Vilken skall jag nu torka mitt ansikte med?

Jag blir en sämre version av mig själv när jag får det för bekvämt. Pinsamt. Förstår nu med ens innebörden över att det i grunden faller sig naturligt för oss människor att anpassa oss efter den miljön vi lever i. 

Några fler exempel på detta: 

På somrarna när jag är på Kårholmen tycker jag att det lyxigaste som finns är att värma en stor kastrull med vatten och hälla över mig efter duschen, som i vårt fall utgörs av en vattenslang vid husknuten med endast kallvatten. Hemma däremot, växer irritationen sig stor om jag upptäcker att Hannah eller mamma just tagit ett bad före min planerade dusch, och därmed endast lämnat ljummet vatten efter sig.

 

Men nog om det nu. Det är ju första advent idag! Känns märkligt. Har inte fått in någon vidare julfeeling än. Igår var det en kanondag vädermässigt och jag gick runt och svettades i solen. Vi har två julgranar här som redan är klädda och de känns med ens lite malplacerade när det fortfaranade är lite som sensommar ute. I morse när jag åt frukost och kollade på julkalendern satt jag i linne och shorts med båda altandörrarna öppna. Det kändes helt fel men samtigt också helt rätt. Inga mössor, inga vantar, inget snöslask och inga tunga Canada Goose-jackor. På med lätta kläder och ut i solen och lek. Persa använder fortfarande sina sommarskor och det går hur bra som helst. God jul och så var det liksom inte mer med det.