Så går en dag från våra liv och kommer aldrig åter.
Nej, det var inte någon poetisk grej jag kom på själv nu, utan titeln på en bra bok av Jonas Gardell. Kände att den liksom passade idag.
Okej, jag tänkte tillägna några rader till att klaga lite. Jag har MYCKET ont i ryggen. Jag går omkring som en pinne och så fort jag ska böja mig ner för att plocka upp något från golvet som inte borde ligga där, måste jag liksom böja enbart knäna för att det inte ska göra ont. Det ser inget vidare ut. Jag undviker att tappa saker, samt att äta det som ligger längst ner i kylen. (Just nu: isbergssallad, en halv vitlök och lite färsk mynta.)
Så. Slut på klaget!

Jag har hittat en gammal bok som jag inte har läst på länge.
Vad varje svensk bör veta. Lite roligt med sånt tycker jag. Onödig fakta. Och en del nödvändig också. Lovar att återkomma om jag hittar något intressant.
Nu ska jag sova. Klockan är 22:06. Perfekt läggtid fär en som aldrig riktigt har fått smak på det vilda utelivet.
God natt!