"Om-jag-bara"-flykten
2013-10-12 @ 23:09:00
Om jag bara fick större armmuskler.
Om jag bara fick slankare lår.
Om jag bara förstorade brösten lite grann.
Om jag bara färgade håret.
Om jag bara bytte jobb.
Om jag bara renoverade mitt kök.
Om jag bara flyttade.
Allmänt
Permalink
Alltid när jag är ledsen och mår dåligt, har ångest, känner oro, är trött på livet och allt det där, så försvinner all min förmåga att tänka konstruktivt. Det rätta i sådana lägen vore att säga till mig själv att okej, jag mår dåligt, vad kan det bero på? Har jag sovit för lite? Ätit för lite? Tränat för mycket? Stressat? Priorterat bort socialt umgänge? Pressat mig själv för mycket? Kanske är det till och med så att min livsstil över lag är ganska destruktiv i sig?
Men istället för att ställa mig själv alla de för frågorna – som egentligen vore det enda rätta – så väljer jag liksom automatiskt en mindre komplicerad väg och tar till... "om-jag-bara"-flykten.
Om jag bara fick större armmuskler.
Om jag bara fick slankare lår.
Om jag bara förstorade brösten lite grann.
Om jag bara färgade håret.
Om jag bara bytte jobb.
Om jag bara renoverade mitt kök.
Om jag bara flyttade.
Om jag bara blev stenrik.
Om jag bara köpte någon ny rolig teknikpryl.
Om jag bara bytte ut hela min garderob.
Om jag bara bytte ut hela min garderob.
Om jag bara lärde känna en ny, superinspirerande människa.
Om jag bara skaffade mig fler restriktioner gällande min kost.
Om jag bara blev längre, snyggare, smartare, bättre och mer fantastisk på alla sätt och vis.
Och den galnaste som dök upp häromdagen: om jag bara fick barn. Haha! Kunde faktiskt se det komiska med den tanken och skratta lite åt mig själv. Högt, på cykeln. Ett barn. Nu. Skulle allt lösa sig då? Jo, men en liten bebis, bara en liten, gosig, lugn bebis... Så mysigt det kunde bli. Någon att krama och pussa och älska gränslöst. Hen kunde följa med till gymmet, det skulle gå att lösa. Dom sover ju ändå så mycket i böjan. Och på 19,5 kvadrat måste det väl gå att klämma in en liten spjälsäng någonstans?
Om jag bara skaffade mig fler restriktioner gällande min kost.
Om jag bara blev längre, snyggare, smartare, bättre och mer fantastisk på alla sätt och vis.
Och den galnaste som dök upp häromdagen: om jag bara fick barn. Haha! Kunde faktiskt se det komiska med den tanken och skratta lite åt mig själv. Högt, på cykeln. Ett barn. Nu. Skulle allt lösa sig då? Jo, men en liten bebis, bara en liten, gosig, lugn bebis... Så mysigt det kunde bli. Någon att krama och pussa och älska gränslöst. Hen kunde följa med till gymmet, det skulle gå att lösa. Dom sover ju ändå så mycket i böjan. Och på 19,5 kvadrat måste det väl gå att klämma in en liten spjälsäng någonstans?
Man kan skoja och oja sig över det tokiga i att tänka såhär, men faktum är att jag tror att det är ganska vanligt. De flesta av oss vet nog egentligen vilka problem vi måste ta tag i för att må bättre, men eftersom detta ofta innebär en för stor uppoffring väljer vi istället en annan väg som inte kräver lika mycket. En ny bil, en ny klänning, ett nytt hus, en ny man, en ny kropp. Det blir enklast så. Men: det fungerar inte. Möjligtvis på kort sikt men inte i längden. Tyvärr. Jag hamnar där hela tiden, främst med träningen. Om jag bara går och tränar så löser sig nog allt.
Det känns bättre för studen, nästan helt bra. Men i ett större perspektiv sliter jag bara ut mig själv och ur det kommer ingenting gott över huvud taget.
Ingen lösning på detta just nu. Bara några tankar en lördag medan jag äter mitt kvällsmål. Det är slut nu och jag är trött. Inte sådär utmattningstrött utan mer lite mysigt trött, sådär lagom så att jag uppskattar att bäddsoffan redan är uppbäddad och klar. Sover med stängda fönster i natt. Det är för allt ute nu och röklukten är ändå nästan helt borta.
God natt!
Det känns bättre för studen, nästan helt bra. Men i ett större perspektiv sliter jag bara ut mig själv och ur det kommer ingenting gott över huvud taget.
Ingen lösning på detta just nu. Bara några tankar en lördag medan jag äter mitt kvällsmål. Det är slut nu och jag är trött. Inte sådär utmattningstrött utan mer lite mysigt trött, sådär lagom så att jag uppskattar att bäddsoffan redan är uppbäddad och klar. Sover med stängda fönster i natt. Det är för allt ute nu och röklukten är ändå nästan helt borta.
God natt!
Kommentarer
Trackback