Igår kom den: min sanslöst stora längtan efter julen. Den slog till när jag stod vid Liseberg och väntade på spårvagnen. På en storbildsskärm brann en låtsasbrasa och så hade man skrivit med snirkliga gammelbokstäver:

Tänk! Jul på Liseberg. Är det inte härligt? Var faktiskt några år sedan sist. Men i år skall jag gå. Bara för att få känna doften av brända mandlar, knäckäpplen, vedkorgar och glögg. Och få se alla skridskoåkande barnfamlijer och kanske, kanske vinna något trevligt på ett såntdär hjul. De där stjärnvinsterna man kan vinna är förresten inte så sjärniga som man kan tro. Min pappa vann ett meterlångt rör med Center en gång, men när vi öppnade det innehöll det bara kanske tio eller femton vanliga små rör. Resten var kartong. Men ändå! Känslan. En triumf att gå runt och bära på ett sådant mitt i alla trängsel trots att det är tungt och bökigt och man kanske precis har kommit och egentligen skall stanna flera timmar till. 

 

Jag är väldigt sugen på julmsik också. VÄLDIGT sugen! Jag skulle vilja börja med en liten spotifylista men det känns för tidigt. Risken finns (och är stor) att själva julmagin försvinner lite fram till december. Är det förresten så länge man måste vänta? Första december? Kan inte riktigt kotymen. Mina favoriter är i alla fall Last Christmas med Wham, Härlig är jorden med Jenny Öhlund samt alla låtar med Bing Crosby.

 

En annan favorit är Tomten av Viktor Rydberg. Fast det är ju en dikt och ingen sång. Min pappa har haft som tradition att alltid läsa den på julen så därför kan jag nästan alla verser utantill. Den är verkligen vacker. De senaste två åren har Hannah tagit på dig att läsa den istället men hur det blir i år vet jag inte. Någon måste göra det i alla fall. Det är ju tradition och traditioner är traditioner och skall aldrig någonsin frångås.

En väldigt vacker höstdag idag annars. Varmt också! På spårvagnen idag såg jag en kille som gick med uppvikta byxor och flipflops. Det går tydligen bra även i oktober.