I torsdags satt jag ute på altanen i Mora iklädd linne och shorts och åt middag samtidigt som solen strålande alldeles bländande och sommarhärligt. I fredags var jag ute och lufsade i piskande snöstorm och svor lite över att jag inte packat ner några vinterkängor. Kontrasternas tid är här. Jag tycker Mora är en fantastiskt mysig liten stad men lite glad är jag ändå att jag nu är tillbaka i Göteborg igen där det ju alltid är så soligt och varmt och fullt av skriande fiskmåsar överallt.

Och idag är det den 5:e maj.
Gothard och Erhard hra namnsdag. (Grattis!)
28 år sedan bröderna Herrey vann Eurovisionsschagerfestivalen med den gamla godingen Diggi-loo Diggi-ley.
61 år sedan Alan Shephard blev den första amerikanen i rymden.
Och så är det min födelsedag.

20 år. Det låter så stort. Så stabilt på nåt sätt. "Hur gammal är du? Jaså, bara nitton? Själv är jag t-j-u-g-o." TJUGO. När min mormor var 20 år hade hon varit tillsammans med mannen i hennes liv (= morfar) i fyra år. Hon hade flyttat hemifrån och snart hade hon en unge (= mamma) att ta hand om. När jag tänker på det får jag med ens lite lätta kris-vibbar. Herregud. 20 år — dags att bli vuxen! Börja plugga, göra karriär, träffa Mr Right, skaffa barn, hus, hund, båt, bil, sommarstuga, trädgård, familjealmänacka, motorgräsklippare, jättedyr gasolgrill och en såndär gnagande otillräcklighets-känsla som jag har hört att man så lätt får när man blir förälder.

Det känns på många sätt väldigt bra faktiskt!