Det blev en sovmorgon idag. Äntligen. Faktiskt hela tolv timmars oavbruten nattsömn i vita och alldeles lena hotell-lakan. Så välbehövligt och så fullkomligt underbart. Det är något visst med att komma bort och byta miljö ett tag, även om det bara är för ett väldigt litet tag och den nya miljön inte ligger längre bort än några kilometer. En natt på Säröhus med min fina Lina och inga som helst krav förutom att glida runt i relaxavdelningens 37-gradiga pool och hålla ett öga på de lånade morgonrockarna. Det sista var inte alls svårt eftersom våra var helt klart blötast och därför hade en helt annan färg än de andras. Det gäller att ha sina små knep. Även om det blev ganska kallt sen. Hu.

Det är märkligt hur man kan bli så fullkomligt avslagen och utmattad av att inte göra någonting. Sova tillräckligt, äta hotellfrukost vid 11, vila en stund massagestolen och sedan bara flyta runt helt planlöst i alldels lagom varmt vatten.
Jag har aldrig varit så trött som nu. Kanske är det så att man på något sätt tilllåter sig själv att slappna av så till den milda grad att det helt enkelt slår över. Trots min tolvtimmarssömn i natt hade jag absolut kunnat sova några timmar till.
Nu – fastän klockan bara är halv fem. Känns lite märkligt.

Men jag försöker ändå reflektera lite över de övriga vintsterna med ett litet kort miljöombyte. Märker att jag sätter mig själv i helt andra perspektiv och att det jag ser och känner i mina vanliga, trygga miljöer inte riktigt kommer fram på samma sätt när jag befinner mig på en lite mer okänd plats. Både på gott och ont kanske. Men mest gott. Får helt plötsligt en glimt av något i hotellrummets badrumsspegel som jag annars inte riktigt ser men som andra  runt omkring tycks verka göra hela tiden. Och att ligga och flyta på rygg i poolen och få syn på sig själv i det enorma spegeltaket blev helt plötsligt en ganska förfärlig syn. Lite läskigt, men också säkert ganska nyttigt.

Även om allt det här absolut inte bara handlar om det där som sitter utanpå, så utgör just det ändå en betydande stor bit av hela kakan. Och det går inte att undvika att allt blir så mycket lättare om den bild man har av sig själv stämmer någorlunda överens med verkligheten. Svårt att veta, det där. Vad som är vad och vad som är rätt och vad som är uppåt väggarna fel. En liten balansgång som vissa stunder är mer vinglig än andra. Men nu doftar jag i alla fall jordgubb så det räcker ett bra tag.