Önskar att jag kunde vara lite mer aktiv här. Mest för min egen skull kanske, för att jag nog skulle behöva skriva av mig ibland och sätta ord på allt som rör sig där uppe i huvudet. Men det är lite som att tiden inte räcker till just nu. Dagarna går ganska fort oavsett om jag ägnar dom åt att passa bebisar, ägna mig åt något kreativt eller bara vara lite välförtjänt ledig. Äta och vila och ta hand om mig själv – på riktigt. Fokusera.

Inser att tiden går skrämmande fort. Veckorna tickar förbi och snart tycks våren verka blomma ut igen i all sin prakt. (Oj, vilken författarklyché!) Fast snöstorm i april har man ju faktiskt varit med om förr. När jag var liten till exempel, och vi skulle fira mormor som fyller år strax innan påsk och vi höll på att knappt komma hem mitt i allt snörusk och elände. Hu. Jag minns i och för sig inget av det där men jag föreställer mig att det nog inte riktigt var samma lycka som när årets första snö sakta börjar singla ner sådär lagom till lucia.

Nåväl. Jag försöker ta vara på tiden så gott det går. Sätter upp lite mål här och där och försöker var tydlig med vad jag har att kämpa mot och vad jag tvingas avstå ifrån om saker och ting inte går mot det bättre. Där jag befinner mig idag är ganska långt ifrån de planer, drömmar och visioner jag har med livet och visst gör det lite ont att acceptera att jag bara har mig själv att skylla för det. Försöker hitta en lämplig syndabock men inser att allt i slutändan ändå bara hänger på mig. Vilket ju i och för sig är bra, eftersom det också innebär att jag sitter inne med hela makten till att åstadkomma en förändring. Och förändringen pågår. Varje dag. Det går bara lite långsamt ibland.