Ringer Försäkringskassan och får efter otroligt komplicerade knapptryckningar hit och dit veta att jag är på plats 52 i kön. Lite klassisk musik sätts på och en trevlig mansröst försöker låta hurtig:
Vi är just nu tio handläggare som arbetar med att hjälpa dig.

Tio handläggare? Undrar exakt på vilket sätt dom arbetar med att hjälpa mig. Försöker hallåa lite i luren och se om någon svarar. Ingen där. Bara den förbannade klassiska musiken som nu går på högvarv med flöjtar och stråkar och hela paketet. Aha. De där tio handläggarna kanske sitter i orkestern? Ja, så måste det väl vara. Känns med ens som att deras arbetsuppgifter är helt överflödiga. Men det är säkert en desperat satsning för att minska arbetslösheten eller så.
Det får man ju ha förståelse för.

Väntar en halv evighet och möts slutligen av en fantastiskt trevlig kvinna som med äkta engagemang hjälper mig på fem minuter. Lägger på med en fånig upprymdhet. Länge leve Försäkringskassan!