Tänker ibland på vilken tur det är att vissa saker har blivit som de har blivit. Till exempel som att jag har fått en fin Lina som står mig så alldeles jättenära och som känner mig bättre än vad jag själv gör och kanske någonsin kommer att göra. Tänker att det inte är helt självklart att bli tilldelad en sådan nära relation med någon som dessutom är klokare och visare än alla världens böcker. Men någonstans tyckte någon att det skulle bli så för oss och därför har vi nu varandra.
Som ett vanligt gift gammalt par fast utan bröllopsfoto och trista parmiddagar.

Känner ibland att jag skulle vilja gå runt med en stor skylt där det stod TACK, bara för att fina Lina alltid skulle få bli påmind om hur bra hon är. För mig. För oss. Men om jag gjorde det skulle hon bara bli arg och irriterad, eftersom hon tycker att det hon gör för mig är så självklart och inget jag borde gå runt och vara tacksam för.

Sådan är hon, min fina Lina. Med ett enormt jättehjärta i denna nätta lilla kropp bryr hon sig mer om mig än vad jag själv någonsin kanske kommer att göra. Och det är väl tur det, att hon delar med sig av sin kloka hjärna nu när min egen visar vissa tendenser till att vara ur funkion.

Min fina underbara och fantastiska Lina. Det bästa med mig är du.
Jag är så glad att jag har dig att hålla i nu när åskan verkar gå så pass ofta.