Jag vacklar fram och tillbaka hela tiden, varje dag. Äta eller inte äta. Blir frisk eller inte bli det. Det borde ju vara helt logiskt att bara göra ett rejält krafttag på alla plan så att jag en gång för alla kommer ur det här. Men det där med logik spelar inte så stor roll har jag märkt. Det finns inget som är det minsta logiskt med allt det här.

Vaknar med hopp och stora planer om att idag, då skall allt bli så bra. Idag är dagen så jag skall äta en bamsefrukost och följa mitt matschema till punkt och pricka och sluka alla mina näringsdrycker i ett enda svep. Ja, jag kanske till och med tar en extra bara för att jag är så sugen.

Men så går tiden. Och så blir det inte alls som jag har tänkt mig. Sitter vid köksbordet vid lunchtid och kan bara inte komma på en enda vettig maträtt som jag är sugen på. Ägg kanske? Kokt? Stekt? Omelett? Äggröra? Ingenting känns gott och egentligen är väl ägg inget som kan räknas som en fullvärdig lunch. Egentligen borde man ju äta en stor biff med potatis, brunsås och lingon till, samt ett stort glas röd mjölk. Gärna två.

Så går mina tankar. Fram och tillbaka, upp och ner. Och vips, så går tiden och jag borde ha ätit för längesen. Då blir det müsli från skafferiet istället. Med skivad banan och havremjölk. Bara för att det är så lätt att ta fram och för att det var det enda jag var sugen på.