Jag blir alldels barnsligt glad i själen av att årets julkalender för en gång skull är riktigt fantastiskt bra. Här hemma verkar det som att alla 11-åringar har vuxit ifrån såntdär trams, så därför är det ju tur att jag kan offra mig lite och hålla de viktiga jultraditionerna vid liv. Jag kollar varje dag med stor spänning och önskar nästan att jag också hade en såndär fin liten luck-kalender att öppna varje morgon tillsammans med någon glad prick från Bolibompa-gänget.
På jul blir alla som barn igen, var det någon som sa. Och visst är det väl så ändå.
