När jag var yngre, typ tonårsåldern, skämdes jag ofta för mina föräldrar. Allra mest för min pappa eftersom det var han som ofast gjorde saker som mitt tonårs-jag då tyckte var aningen tveksamma. Jag tror förresten att pappa saknar någon form av liten spärr när det kommer till det där med att skämmas. Att han liksom inte riktigt förstår att det eventuellt kan anses olämpligt at gå och shoppa i trasiga målarkläder eller bära IFK-halsduk sådär till vardags bara för att det är fräckt. 

 

På den tiden kunde jag tycka att det var lite jobbigt men idag tycker jag mest att det är ganska härligt.

När Kungsmässan totalrenoverades någon gång när-det-nu-var delade man ut färgglada mössor i form av Kungsmässans logga som var och är en krona. Mössorna var i fleece och hade tre stycken flärpar/trekanter/kron-grejs-delar (?) som stack upp mitt på huvudet för att bilda själva kronformen. En var grön, en var röd och en var blå. I sluten på varje såndär flärp/trekant/kron-grejs-del hängde en blå fleeceboll. 

Det var en mössa som syntes om man säger så, och det var väl bra för Kungsmässan i reklamsyfte och allt såntdär. Min syster var på den här tiden i treårsåldern och hon brukade ha den här mössan på sig ibland, vilket passade ganska bra. Hon var ett barn och mössan var barnslig och ingen tyckte att det var något konstigt med det.

 

Min pappa har aldrig brytt sig särskilt mycket om vilka kläder han har på sig, så länge de är varma när det är kallt och svala när det är varmt. Plus att dom inte ska skava eller klia. Han åkte ofta längdskidor på den tiden och en solig vinterdag (jag gissar bara vädret för att beskrivningen ska bli mer målande...) när han skulle ut och ta sig ett åk hittade han väl antagligen inte sin vanliga mössa, men som av en händelse låg väl Hannahs fina Kungsmässan-mössa där i korgen innanför dörren och då tyckte väl pappa att den säkert kunde gå lika bra. Mössa som mössa liksom, inga konstigheter.

 

Samtidigt var jag ute i Paltas branta pulkabacke och åkte med min kompis och hennes lite äldre och ganska coola Särö-kompisar. Jag kände mig redan ganska o-cool och lite utanför i sällskapet och som alla (ja, ALLA!) som någon gång har varit små sköra osäkra tånåringar vet så är det ingen härlig känsla.

MItt i allt åkande stannde en av de coola killarna upp och pekadebort mot längdskidsspåret och gormade med sin tonårsmålbrottsröst: 

 

– TITTA DÄR! HAHA! EN CLOWN!

 

Eftersom vi alla var välfungerande och vitala ungdomar regerande vi förstås på instinkt och tittade bort dit cool-killen pekade – vilket visade sig vara ett stort misstag då våra syner möttes av pappa som kom frustandes i skidspåret i gamla sporttights, skidor från gissningsvis 70-talet, tejpade vrister (på grund av skada) och Kungsmässan-mössan liksom uppe på huvudet med öronen som stack ut nedanför. Svettig och snorig och anfådd och pappa-glad hojtade han:

– MEN HEJ FREDRICA! HAR DU ROLIGT MED DINA NYA KOMPISAR?

Cool-killarna sneglade lite på mig och undrade försiktigt om jag kände denna galna man, och innan jag hann komma på någon bra lögn som att "han måste ha sett fel" eller "det var nog en psykopat som rymt från psyket och bara gissade mitt namn och råkade ha rätt", hade min kompis informerat killarna om att mannen i mössan var min kära fader.

När jag tänker tillbaka på det här idag skrattar jag ju förstås och tycker mest att historien är lite gullig och rolig. Men då var det ju värsta stora grejen och jag kände att min knappt existerande coolhetsfasad liksom bara försvann helt innan den knappt ens hade fått bygglov. 

Idag skäms jag typ aldrig för mina föräldrar. Jag tänker att det beror på att jag 1) har blivit äldre och klokare, men också på att jag 2) inte längre ser mig som en lika stor del av mina föräldrar som jag gjorde då. Att pappa går ut i kalsonger mitt i vintern för att hämta tidningen får liksom stå för honom (plus att jag numera inte bor hemma och därför också slipper ta del av den synen).

Så... Det var lite nostalgiska psykolog-funderingar som jag satt och tänkte på såhär en ganska vanlig och grå lördag. Nu ska jag laga lunch, diska, klä på mig och åka iväg och jobba. Vi började med julskyltingen igår och inne på H&M hade man redan börjat spela julmusik. På Kungsgatan hade man hängt upp och tänt julbelysningen och det kändes himla mysigt att gå där och känna lite på julen fastän det bara är mitten av november.

Hoppas att ni får precis en sån lördag som ni vill ha.

Kram och hej från mej (obs – rim!)

Jag är himla dåligt på carpe diem och att leva i nuet och allt såntdär. Jag älskar att leva lite mer i dåtiden. Jag älskar nostalgi! 

Därför tyckte jag att det var himla festligt igår när jag såg att någon hade delat en artikel på Facebook med rubriken "9 plagg du kommer ihåg om du var tonåring på 00-talet". Så okej, vi drar ett urval ur listan! 

1. Henri Lloyd-jackan
Nostalgiiiii! Jag hade en rosa av den längre modellen. Tillsammans med mina stentvättade Replay-jeans kände jag mig bara SÅ cool! 

2. JL-tröjorna
Ännu ett riktigt coolt plagg. Men jag hade faktiskt ingen sådan. För det första var dom ju ganska dyra och för det andra så tyckte jag faktiskt inte att dom var speciellt snygga (även om jag försökte). Det fanns en liten märkesbutik i Kungsbacka där jag och min vapensyster på den tiden brukade hänga och sukta så fort vi var i stan. En gång hade jag sparat ihop tillräckligt med pengar för att ändå köpa en såndär cool JL-tröja men det slutade med att jag köpte att par jeans från WE istället. Dom var också himla snygga! 

3. Tofsar på jeansen
Haha! Ja, det hade jag. Fast inte sådär många ända upp till typ knät som vissa killar hade, Partille-jonnys så kallade. (Minns någon varför?!) Jag hade bara en diskret tofs längst ner på varje smalben, så att byxorna liksom smet åt nere vid foten. Himla snyggt. 

4. KSSS-mjukisar
Helt plötsligt hade någon bestämt att det var väldigt häftigt stt ha mjukisbyxor från kungliga svenska seglarsällskapet. JAG VILLE OCKSÅ HA! Men så inne var jag tydligen inte. Var fick man tag på dom liksom? Man var väl tvungen att vara en såndär seglartyp antar jag och det var inte jag (men däremot hade jag faktiskt en alldeles egen motorbåt med 10 HK! Ha!) 

5. Mp3-spelare från Jens of Sweden
Att denna skulle räknas som ett "plagg" vet jag inte om jag kan hålla med om men himla poppis var den i alla fall. Jag hade exakt en sådan, en som jag hade fått/lånat (lite oklart) av min mammas sambos son. Från vår coola vita Mac Globe förde jag över olika låtar med Amy Diamond, Green Day, Simpel plan med flera. Högsta volym. Yeah! 

Mina egna tillägg är som följer:

– Alla kläder med Paul Frank-tryck. Jag hade en rosa keps. 
– Lovely-hoodisarna från JC.– BikBok's WOW-tröjor. Det var KÄRLEK det! 

Har ni några fler förslag? 

Hej på er! Nu ska ni få se här! Min goa släkting Emilia har startat en Youtube-kanal där hon lägger upp supersköna vloggar om typ lite allt möjligt. Den första som ni kan se här nedan är himla rolig och den andra är himla klok. 

HÄR hittar ni hennes Youtube-kanal och HÄR hittar ni hennes fina blogg!

Hallå mina fina! Livet springer iväg och jag har ingen skrivlust. På dagarna jobbar jag eller går i skolan och på kvällarna vill jag bara lösa korsord och dricka gröna smoothies. Men jag återkommer inom kort! Lovar!

Nyss kommit hem från gymmet. Där har jag inte tränat utan 1) solat 2) bastat 3) suttit 30 minuter i massagefåtöljen. Känner mig nu som stelopererad i hela ryggen och nacken. Hm. Kanske kommer det någon förlösande fas nångång i natt som gör att jag vaknar upp i morgon och är alldeles rörlig och smidig och fin. Hoppas! 

Nu: snabbrepetera inför litteraturseminariet i morgon. 
Samtidigt: dricka upp min smoothie.
Därefter: SOVA!

Jag minns också att jag trodde att barnen som var med i katalogen fick leksakerna som de gjorde reklam för, som någon slags betalning typ. Jag ville gärna också vara ett sånt barn men jag tyckte att det kändes lite orättvist eftersom jag helst av allt ville ha de leksaker som killarna gjorde reklam för. Radiostyrda bilar och sånt. Det var grejer!

En riktig söndag-söndag idag. Jag vilar bort mitt ryggskott, min nackspärr och min förkylning. Känner mig inte överdrivet entusiatiskt över att "kicka igång en ny vecka" imorgon men det kommer väl hoppas jag.Kram och hej på er!

Det känns väldigt mycket som november idag. Det är grått och regnigt ute (eller det var i alla fall det i morse) och alla går runt och hostar och snorar. Inklusive jag. Blir sugen på att åka iväg till någon sandstrand någonstans och bli brun och snygg och bara vara ledig. Fast sånt är egentligen bara härligt i ungefär en vecka. Sedan blir jag rastlös och tycker att livet saknar mening och rutin och annat såntdär viktigt.

Imorgon är jag helt ledig. Jag ska inte jobba och jag ska nog inte plugga heller. Fast kanske ska jag börja smygläsa lite i kurslitteraturen för nästa kurs som börjar på måndag. Den verkar rolig! Annars ska jag mest ta det ganska lugnt och försöka bli frisk. Te med ingefära är bra. Och att vila mycket på divansoffan i sällskap med vetekudden (som jag visst glömde köpa idag...)

Jag är egentigen väldigt disciplinerad när det gäller typ allt. Men den senaste tiden har jag märkt att jag har en svag punkt. Ni vet när man ligger i sängen på kvällen och har släckt och egentligen inte ska göra något annat än att sova, och man ställer mobilen på väckning och lägger den på nattduksbordet och suckar nöjt och allt känns ganska fridfullt och bra? Det är då det brister för mig.

"Om man skulle ta och kolla om det har hänt något roligt på Instagram kanske?", viskar en mycket djavulsk röst inom mig och vips, så är det liksom kört. Jag har de senaste veckorna fastnat med mobilen i kanske upp till en och en halv timma på kvällarna och det är inte riktigt likt mig. Men det finns ju så mycket roligt att kolla. Scrolla Facebook, se om det kommit något roligt mail, läsa en blogg, kolla bloggkommentarer och söka på Blocket efter något man egentligen inte behöver.

Den senaste veckan har jag blivit så trött på mig själv att jag bestämt mig för att lägga mobilen på mitt stora vita skåp som jag inte når från sängen. Då har jag somnat ganska direkt och allt har varit som vanligt igen. Men ibland så har det kanske hänt att jag har behövt gå upp mitt i natten och kissa och då kan man ju samtidigt passa på att ta sig en liten titt när man ändå är vaken...

Eller problemscenario nummer två: att mobilen ligger där på skåpet hela natten och allt är frid och fröjd - tills larmet ringer på morgonen och man får rusa upp ur sängen på att helt brutalt och omänskligt sätt för att sänga av det så att inte grannarna vaknar (ja, jag har ganska hög volym på mobilen och ja, det är ganska lyhört här).

Så, ja. Jag vet inte om jag har något mer smart att säga om detta lilla fenomen, mer än att det stör mig lite grann att jag tydligen inte kan vara så disciplinerad och låta mobilen ligga orörd bredvid sängen som jag tänker mig att andra vanliga och sunda människor kan. Eller kan dom det? Kanske alla nattsurfar? Jag vet förresten en som tappade sin mobil i toaletten i samband med att han surfade samtidisgt som han stod upp och kissade. Jag ska erkänna att jag också brukar surfa på toan ganska ofta. Fast jag sitter ner och kissar och jag har hittills heller aldrig tappat mobilen i toastolen. Tur! Kanske tyder det på någon slags disciplin ändå...

Hejsan! Ja, vad ska man säga? Tiderna förändras. Den här kvällen är väl kanske inte lika perfekt som den jag skrev om i onsdags. Anledingar till detta: jag har feber, jag är förkyld, jag fryser, jag har ont i nacken och jag kan inte andas genom näsan eftersom den är så täppt. Men ni kom säkert inte in hit för att läsa om mina krämpor så vi lämnar det.

En annan grej är att det luktar lite bränt hemma hos mig just nu. Det beror på att jag försökte laga min vetekudde lite provosiriskt genom att linda in den i en kökshandduk och fästa ihop den med en säkerhetsnål. Det var en dålig idé. Efter två mituer i mikron blev det som en stor bränd fläck på handduken precis där säkerhetsnålen satt och nu luktar därför min lägenhet lägereld. 

Imorgon köper jag en ny vetenkudde. Det är liksom en sån grej som jag inte riktigt klarar mig utan. Inklusive läppbalsam, olivolja (till att smörja in kroppen med – supertips!), solrosfrön och Garants naruella yoghurt.

 

Det är förresten en lite rolig grej som en av mina föreläsare berättade för oss, att det händer att han får in akademiska uppsatser med just smileysar. På universitetet. Både skrämmande och lite kul på något vis.

Mmm. Jag har det ganska härligt just nu. Om jag berättar kommer det bli sådär idylliskt smetigt och perfekt som ingen vill läsa om. Men. Jag tar det snabbt!

Min perfekta idylliska kväll:

• Examination 3 är inlämnad och klar.
• Jag har duschat supervarmt och superlänge.
• Jag har gjort hårinpackning.
• Jag har peelat ansiktet och kroppen och filat fötterna.
• Jag har haft ansiktsmask.
• Jag har smörjt in mig med mina krämer som luktar gott.
• Jag har pyjamas på mig (plus min stora morgonrock)
• Jag har tänt en massa ljus i lägenheten.
• Jag sitter i soffan. 
• Jag äter got mat.
• Jag har på min jazzspellista på lagom volym (okej, jag stängde faktiskt av den precis – kan inte skriva till jazz...)
• Klockan är blott lite över åtta = jag kommer lägga mig tidigt = jag kommer få många timmars sömn = jag kommer vara pigg och glad i morgon!

Vissa dagar blir det stressigt på morgonen. Idag var en sådan dag. Jag går ju alltid upp extremt tidigt så egentligen borde jag inte behöva stressa, men jag har tyvärr en liten tendens att precis innan jag ska gå komma på något mycket viktigt som jag bara MÅSTE göra. Det kan vara ganska onödiga/icke-brådskande saker som att typ putsa bort en fläck på spegeln eller pilla bort några vissna blad från en krukväxt. 

I morse när jag hade uträttat dessa diverse nödvändiga bestyr var det helt plötsligt bara fyra minuter kvar tills att min buss skulle gå. I hallen stod en soppåse som jag hade tänkt slänga på vägen, men eftersom tiden var så knapp insåg jag att jag inte skulle hinna gå den lilla omvägen som det skulle innebära. Så jag tänkte att jaja, jag tar väl med mig soporna till busshållplatsen och slänger den i papperskorgen där. Det blir smidigt och bra. Men när jag kom ut på cykelbanan såg jag tyvärr att bussen redan var så ingång, vilket gjorde att jag var tvungen att TOKRUSA till hållplatsen för att inte missa den. 

Jag hann PRECIS innan dörrarna stängdes. Vilken lättnad! Bussen var full och folk tittade på mig när jag flåsande letade efter en ledig plats. När jag satt mig ner bredvid en ganska proper dam i svart päls insåg jag att...

 

... jag fortfarande hade soppåsen i handen. Det var en såndär tunn, vit också, där man ser innehållet tydligt genom platsen. Jag och damen bredvid förenades i en blick på ett ruttet bananskal som slingrat sig runt resterna av ett kycklingben. 

Vad säger man i en sådan situation? "Jo, du förstår... det var så att jag..." Jag valde att hålla tyst och försöka bete mig så normalt som möjligt. Lite som att "här sitter jag på bussen som vem som helst och det jag har i handen är inte alls en soppåse utan en portabel kompost som jag ska använda i ett experiment i min mycket komplicerade forskning inom mikrobiologi."

Med lite tur var damen turist och endast på tillfälligt besök i Göteborg och kommer därmed INTE åka buss 761 mot Heden med mig varje morgon framöver. 

Med lite otur var hon kanske bara en helt vanlig pendlare med vare sig körkort eller bil och som gladeligen börjar sin dag med en busstripp sträckan Mölndal-Linné...

God morgon! Idag känner jag mig rik. Jag har ju tjänat en hel timma på grund av omställningen till vintertid! Härligt! Jag har alltså sovit en timma mer än vad jag skulle ha gjort annars = jag är pigg! 

 

Jag tänkte att jag skulle ta en liten snitsig bild för att illustrera denna tidsvinst, men det var liksom inte alls så lätt och blev inte alls särskilt bra. Och nu hinner jag inte fundera mer över vilken bild jag ska välja ut för snart börjar jag jobba... Så därför bjuder jag på alla fem. Varsågoda!

 

 

 

Okej, här kommer den, inte riktigt i sin helhet, men ändå. Låt mig presentera min skämslista:

1. Solar solarium 
Se föregående inlägg. Nej, det är inte bra. Men jo, det är härligt. Tyvärr.